Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen)
- 3. Försök till författningsrevision
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huru mycket man än med skäl må i många fall finna den
don quixotisk, röjer, sedd från den gamla ordningens
synpunkt, onekligen en verklig skarpblick[1]. I allmänhet
betraktade emellertid Europas regenter till en början revolutionen
på samma sätt som deras företrädare plägat betrakta dylika
händelser i grannländerna: blott som en sak hvaraf de själfva
hade att draga nytta, men ej såsom en monarkisk
principfråga[2]. Särskildt voro Englands och Preussens regeringar
belåtna därmed, emedan den hindrade Frankrike från att
uppfylla sin förbundsplikt mot Österrike, till hvilken makt de vid
denna tid stodo på spänd fot, och konung Fredrik Wilhelm
II drog t. o. m. ej i betänkande att träda i hemlig förbindelse
med de franska jakobinerna. Ja hos själfva Österrikes
regenter, Marie-Antoinettes egna bröder, Josef II som regerade vid
revolutionens utbrott, och Leopold II, som efterträdde honom
i Febr. 1790, talade högre än bundsförvandtsintresset, högre
än blodets röst den traditionella österrikiska misstron mot
[1] Jämför hans yttrande, att ej blott alla konungars sak utan äfven
jämvigten i Europa berodde af revolutionens kufvande. Schinkel:
Minnen, Bih. I s. 116. Nästan profetiska äro följande ord i en af Gustaf
uppsatt ironisk deklaration till fransmännen i den till Gefle sammankallade
svenska riksdagens namn: »Fortfaren ädelmodigt folk att nedtrampa gamla vanor,
att kullkasta alla fördomar, alla förmurar, som skilt Eder från andra folkslag,
och sök att därigenom conquettera alla nationer och grunda
därigenom en universalmonarki.» Åkeson G. III:s förh. t. fr. rev. II s. 164.
Af Gustaf var det emellertid en inkonsekvens, att han med afseende på själfva
den gamla samhällsordningen så afgjordt uppträdde mot revolutionen, ty
hvad han gjorde 1789 i Sverige var delvis det samma som skedde i
Frankrike den 4 Aug. Den statsman, som skarpast fattade motsatsen mellan
revolutionen och det gamla Europa, var den engelske whig-ledaren Burke, ja
man kan nästan säga, att han i sitt 1790 utgifna arbete: Tankar om den
franska revolutionen, dref den i och för sig sunda engelska uppfattningen
af friheten såsom en historisk produkt till samma ytterlighet, som de
franska revolutionärerna drefvo sträfvandet att grunda den på allmängiltiga
principer.
[2] Så hade t. ex. Mazarin och Ludvig XIV understödt revolutionära
eller oppositionella partier i England, Ludvig XVI de upproriska
amerikanarne, och vår historia har mycket att förtälja om Katarina II:s nitälskan
för den svenska »friheten». Denna regentinna syntes dock med afseende
på revolutionen dela Gustaf III:s åsigter, men hennes hat var, såsom vi i
det följande få se, mera platoniskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0297.html
