Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 3. Försök till författningsrevision
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Danton invaldes då Mirabeau i dettas conseil général, och
ehuru han vid presidentsplatsens besättande fick stå till baka
för den förstnämnde, blef han dock medlem af direktoriet.
Visserligen ersatte ej dessa uppdrag den fåfängt eftersträfvade
ledningen af ministären, men den parisiska
departementalstyrelsen kunde dock i kraftiga händer blifva ett mäktigt
förvaltningsorgan, särskildt på grund af dess kontrollerande
myndighet öfver Paris, all oordnings källa, och Mirabeau dröjde
ej att i ordningens intresse använda det inflytande hans
herskarenatur från första stund förskaffade honom öfver denna
myndighet. Den 26 Februari förmådde han departementets
råd att till nationalförsamlingen besluta en adress, i hvilken
det förklarade sig ämna upprätthålla lugnet mot de
brottsliga fiender därtill, hvilka »med fara att omstörta
författningen intala folket att det bör handla genom sig själft, liksom
om det vore utan lagar och ämbetsmän». Dessutom
genomdref han en — likaledes af honom uppsatt — proklamation
till folket, i hvilket detta varnades för uppviglare samt
oroligheter såsom varande ännu farligare för de fattiga än för
de rika, emedan de skadligt inverkade på näringslifvet.
Innan dessa handlingar hunnit offentliggöras, inträffade
händelser, som lemnade ett nytt bevis på deras behöflighet.
Den 28 Februari uttågade nämligen en folkhop från St.
Antoine, upphetsad genom rykten om anslag mot revolutionen
och anförd af den revolutionäre bryggaren Santerre, för att
låta Vincennes’ slott undergå Bastiljens öde, men med
departementalstyrelsens understöd lyckades Lafayette återställa
lugnet. Knappt var detta gjordt, förr än vid själfva Tuilerierna
ganska allvarsamma oordningar påkallade hans ingripande.
Vid ryktet om de utbrutna oroligheterna hade nämligen en
mängd rojalister med dolkar[1] och andra vapen dolda under
sina kläder skyndat till slottet, enligt deras egen uppgift för
att beskydda den kungliga familjen, men enligt mångas tro
för att under den allmänna oron bortföra konungen. De
patriotiska centergrenadiererna, som bestridde vaktgöringen,
fattade då misstankar, öfverföllo »dolkriddarne» och beröfvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
