Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 3. Försök till författningsrevision
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem deras vapen. Äfven här återstäldes ordningen först
genom Lafayettes ankomst.
Vid samma tid fick Mirabeau tillfälle att på ett lysande
sätt försvara den personliga friheten mot den revolutionära
despotismen. Den 19 Februari 1791 afreste konungens båda
fastrar[1] till Rom för att där fira påsken, men blefvo på vägen
anhållna af en patriotisk kommunalstyrelse. På yrkande af
Mirabeau fingo de visserligen fortsätta resan, men denna händelse
frammanade både för hufvudstadens och nationalförsamlingens
lättrörda inbillning den hotande skräckbilden af revolutionens
undertryckande med utlandets bistånd, och dessa farhågor
gåfvo upphof till tvänne lagförslag, af hvilka det ena förbjöd
konungen att aflägsna sig på ett visst afstånd från
nationalförsamlingen samt stadgade hans afsättning, om han lemnade
riket och ej återvände dit på riksdagens uppmaning, och det
andra uppstälde de mest godtyckliga bestämmelser till
emigrationens undertryckande. Det förra blef antaget — ehuru
ej förr än den 28 Mars, men mot det senare satte Mirabeau
hela kraften af sin vältalighet (den 28 Februari).
Betecknande försöken att beröfva människor deras rätt att välja sin
vistelseort såsom ett skändligt tyranni, utropade han: »Jag
svär, att, om en sådan lag antages, jag ej skall lyda den»,
och venstern, som sökte öfverrösta honom med sina rop,
nedtystade han med ett förkrossande: »Tyst, ni 30 röster»[2];
slutet blef, att förslaget tillsvidare tillbakavisades, och den
konstituerande nationalförsamlingen undgick sålunda ansvaret
att hafva deltagit i dessa tvångsåtgärder mot emigrationen,
som höra till revolutionens mörkaste kapitel[3].
Är man då af dessa framgångar berättigad att sluta till,
att Mirabeau verkligen skulle varit i stånd att rensa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
