- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
291

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 3. Försök till författningsrevision

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

obetänksamhet och i den fulla triumfen af sin kunglighet.
Hon dolde ej det intresse, som den svenske främlingen ingaf
henne. Fersen gjorde sig en ära af att vara den ende vid
hofvet, som ej syntes märka det[1], men om han ej kände fåfänga
deröfver, så bevarade han det i tacksamt minne. Återkommen
till Paris i Oktober 1788 för att där vara Gustaf III:s officiella
ombud[2], fick han blott alt för snart tillfälle att bevisa
drottningen den oföränderliga tillgifvenhet, som han helgat henne.
I sitt öfvergifna tillstånd blef Marie-Antoinette mycket rörd
häraf. Fersen erbjöd henne hvad hon mest saknade: en vän
och en ojämförlig vän, som nu ådagalade lika mycken
finkänslighet i sin uppoffrande hängifvenhet, som han förut
ådagalagt grannlagenhet, då han stod i gunst.» Med afseende på
revolutionen och konungadömet, utlandets inblandning samt
emigrantpartiet delade han fullkomligt hennes uppfattning.

När Ludvig XVI den 26 December 1790 nödgades
underteckna tvångsdekretet mot de edvägrande presterna,
utropade han: »Hällre konung i Metz än i Frankrike på dylika
vilkor, men detta skall snart få ett slut!» Det sätt, hvarpå
man tänkte sig, att detta skulle kunna ske, blef flyktplanen,
och på våren 1791 faststäldes denna med Breteuil och Bouillé
genom en brefväxling, hvars alla trådar sammanlöpte i
Fersens hand. Mercy invigdes äfven i förtroendet, men ej


[1] Af en depesch från den svenska ambassadören Creutz (10 April
1779) bestyrkes, att drottningen verkligen intresserade sig för Fersen och
med vanligt öfverdåd visade det, men också att Fersen var så långt ifrån
att missbruka hennes obetänksamhet, att han just med anledning däraf
lemnade Versailles för att deltaga i amerikanska frihetskriget. Åt en hofdam
som då fälde det ogrannlaga yttrandet: »Huru, min herre, ni öfverger
således er eröfring», gaf han det fina svaret: »Om jag gjort en, skulle jag
ej öfvergifva den.» Grundlösheten af det skamliga rykte, som den engelska
statsmannen lord Holland utstpridt i sina memoarer med åberopande af
madame Campans auktoritet, ses af hennes egna memoarer. Jämf. Bacourt
a. a. I s. 294.
[2] Äfven i denna punkt har Sorel gjort sig skyldig till ett lätt
förbiseende. Fersen återkom visserligen vid den angifna tidpunkten till Paris,
men det var först hösten 1789, som Gustaf III — af missnöje med de
sympatier som Sveriges officiella representant i Paris, Neckers måg Staël v.
Holstein, visade för revolutionen — anstälde Fersen såsom sitt hemliga
sändebud hos Ludvig XVI.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free