Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 3. Försök till författningsrevision
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då med våld befria konungen, men hans soldater ropade:
»lefve nationen» och vägrade att lyda.
På morgonen den 22 ankom en adjutant, som Lafaytte
och nationalförsamlingen vid upptäckten, att konungen flytt,
affärdat med order om hans fängslande, och ett par timmar
därefter bröt den kungliga familjen, eskorterad af en talrik
afdelning nationalgarde, upp från Varennes för att återvända
till Paris. En trupp husarer, som skyndat från Dun för att
befria honom, måste, hindrad af en kanal, som den ej förmådde
passera, åskåda aftåget utan att kunna hjälpa. Något
därefter ankom Bouillé med pålitliga trupper, men då han fann
det otänkbart att kunna upphinna konungen och hans
bevakning, räddade han sig öfver gränsen med några trogna[1].
De österrikiska trupperna stannade under sådana förhållanden
overksamma inom sitt eget land.
Öfveralt i Frankrike, dit underrättelsen om konungens
flykt spred sig, uppväckte den samma den häftigaste
förskräckelse. Det visade sig nu, huru allmänt man afskydde och
fruktade utlandets inblandning. Stormklockorna rördes,
borgargardena samlades, och män och kvinnor skyndade att
arbeta på fästningsverkens förstärkande. Naturligtvis var
upphetsningen störst i Paris, där de radikala tidningarna och
klubbarne ej försummade att slå mynt af hvad som passerat,
och den 21 Juni böljade hela Paris af oroliga och förbittrade
skaror, hvilka nationalgardet och utskickade från
nationalförsamlingen endast med svårighet kunde hindra från svårare
oordningar. Inom nationalförsamlingen var bestörtningen så
mycket större, som man här fruktade ej blott
kontrarevolutionen utan äfven republikanska och anarkiska rörelser.
Emellertid sökte församlingen, så godt hon kunde, reda sig under
dessa svåra omständigheter. Hon öfvertog provisoriskt äfven
den högsta verkställande makten, i det hon (den 21 Juni)
befalde ministrarne att tills vidare utföra hennes beslut, fastän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
