Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 3. Försök till författningsrevision
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
domstol hade äfven att döma andra höga ämbetsmän än ministrar
samt i allmänhet brott mot statens säkerhet. Den trädde i
verksamhet på grund af ett af riksdagen (utan kunglig
sanktion) afgifvet anklagelsedekret.
Nu stadgades äfven formen för grundlagsförändringar eller,
såsom man uttryckte sig, en revision af författningen. Sådan
kunde endast ifrågakomma, om likformiga förslag därtill väckts
under 3 på hvarandra följande lagstiftningsperioder (dock
skulle detta ej få ske under de 2 första efter 1791). I detta
fall skulle, vid valen till den fjärde, de deputerades antal ökas
med 249 medlemmar på sådant sätt, att departementen
fördubblade antalet af sina efter folkmängden valda riksdagsmän.
Denna församling (assemblée de révision), till hvilken ingen
medlem af den närmast föregående riksdagen var valbar, hade
endast att sysselsätta sig med de föreslagna förändringarna,
och dess beslut behöfde ej kunglig sanktion.
Sådana voro hufvuddragen af denna ryktbara konstitution,
som var afsedd att grunda ett oförstörbart idealsamhälle, men
genast brast sönder, när den kom att underkastas
verklighetens prof. Orsaken härtill är ej svår att inse. Den innehöll
visserligen stora konstitutionella grundsanningar och blef
därigenom i viss mån »till förebild för folken», men när dess
upphofsmän ville betrygga dessa grundsatser genom en fördelning
af samhällsmyndigheten, hade de, oerfarna och ledda af
opraktiska teorier, gått så oskickligt till väga, att de i stället
åstadkommo en olöslig konflikt mellan samhällsmyndigheterna,
genom hvilken hela det offentliga lifvet förlamades och ur hvilken
slutligen ingen annan utväg gafs än en sönderbrytning af
hela den förkonstlade mekanismen. Om 1791 års konstitution
å ena sidan mäktigt bidragit till att låta de stora frihets- och
jämlikhetsgrundsatserna intränga i de civiliserade folkens
medvetande, så kan den därför å andra sidan tjäna dem till ett
afskräckande exempel på, huru en fördelning af
samhällsmyndigheten icke bör ske. Den utgjorde i själfva verket en
parodi på Montesquieus teori om en sådan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
