Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ehuru girondepartiet visst icke uteslutande bestod af
representanter för det södra Frankrike, kan dock med skäl sägas,
att den ande, som ledde dess politik, var sydfransk. Vergniaud,
den förnämste af de tre, var en poetisk, drömmande natur,
främmande och utan intresse för den praktiska politikens
spörsmål; först på talarestolen fick han lif, och den ideala
verld, som hägrade för hans inre åskådning, inspirerade honom
då till en vältalighet, som bland revolutionens talare förskaffat
honom platsen vid Mirabeaus sida.
En annan utmärkt talare hade partiet i den passionerade
provençalska parfymfabrikanten Isnard; biskop Fauchet[1], som
fått plats i denna församling, kan åtminstone i vissa
hänseenden räknas dit, och från Paris hade det mottagit den
ryktbare vetenskapsmannen markis de Condorcet, franska
vetenskapsakademiens ständige sekreterare. Egentligen matematiker,
hade denne, påverkad af sin vän Turgot, äfven egnat sig åt
historiens filosofi, och han förenade vid dess behandling
Rousseaus optimism samt matematiska uppfattningen af individen
med encyklopedismens materialism.
Bland personer, som utan att tillhöra riksdagen anslöto
sig sig till girondisterna, märkas Mirabeaus medhjälpare
Clavière, Pétion samt makarne Roland. De sistnämde hade i
Februari 1791 ankommit till Paris och där af Brissot blifvit
sammanförde med Robespierre, Pétion och Buzot. I
September återvände de till Lyon, där Roland var fabriksinspektör,
men då denna syssla nu indrogs, bosatte han sig i December
s. å. i Paris, där hans hus blef en samlingsplats för åtskilliga
af girondepartiets ledare, under det att däremot vänskapen
för Robespierre kallnade. Roland själf var en redbar
välmenande man, men pedantisk och utan högre lyftning, och för
sitt anseende hade han egentligen att tacka sin maka, som
ej blott lånade honom sina idéer utan ock var hans literära
hjälpreda.
Denna märkliga kvinna, en af revolutionens ädlaste och
mest högsinta personligheter, var dotter af en gravör från
Paris vid namn Phlipon. Lågande af sanningskärlek och
begär efter vetande tillegnade hon sig redan som ung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
