- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
318

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konstituerande församlingen. Nu hade han lemnat Paris för att
öfvertaga platsen af president i Evreux’ brottmålstribunal.

Den andra venstergruppen, som inom församlingen blott
räknade omkring 20 anhängare, kallades berget (la montagne),
emedan den tagit plats på de högst placerade bänkarna i
salen. Dess republikanism låg så till vida djupare än girondens,
att den åtrådde republiken såsom medlet till pöbelväldets
realiserande. Dess medlemmar kunna nämligen ej beskyllas för
några idealistiska svärmerier; de bemäktigade sig i stället den
andra ledande grundtanken i rousseauismen:
statsdespotismen utöfvad i folkviljans namn, och drefvo den till sin höjd,
under det att de med »folket» menade sitt eget parti. De
visste mycket väl, att de pöbelskaror, som utgjorde deras stöd,
voro råa och blodtörstiga, men detta syntes dem blott så mycket
bättre, då de äfven visste, att nationens flertal endast genom
de våldsammaste medel kunde tvingas att underkasta sig deras
välde, och långt ifrån att de sågo någon olägenhet i, att Paris
erhöll en ständig diktatur, var detta just hvad de önskade,
ty Paris innehöll själfva kärntruppen af deras armé. Så till
vida hafva äfven de skattat åt tidekvarfvets abstraktionsraseri,
att de trodde sig kunna intvinga ett helt folk, ja hela
mänskligheten i den jakobinska formen, men därigenom att de togo
i betraktande, med hvilka faktorer de hade att operera, stodo
de dock mera än girondisterna på verklighetens mark och
fingo därför också till sist öfvertaget. Bland dem märkas:
Dantons vänner Lacroix och Thuriot, den lastbare och skurkaktige
f. d. fransiskanermunken Chabot, hans stallbroder i
utsväfningar den unge advokaten Bazire, Merlin de Thionville, Lecointre,
församlingens finansiella orakel köpmannen Josef Cambon, den
blifvande store organisatören af revolutionens försvarsväsende
ingeniörkaptenen Carnot, Couthon, som följderna af tidiga
onaturliga utsväfningar gjort till en lam krympling[1], samt
den glänsande, men sedeslöse markis Hérault de Séchelles,
som hans kusin grefvinnan de Polignacs inflytande under den
gamla regimen skaffat en hastig befordran vid domstolarne
och som nu genom radikalism hoppades kunna göra en ännu
mera lysande karrier under den nya.


[1] Se Aulard a. a. II s. 428 n. 2. Om Lecointre se ofvan s. 234.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free