Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot revolutionen. Den enda faran vore då, att de gåfvo
konungen skulden för olyckan, men detta skulle undvikas genom
att konungen uppträdde på ett förtroendeväckande sätt. —
Under det att den kungliga familjen på detta sätt för Europas
hof framlade sina verkliga önskningar, sökte den på Fersens
råd undanskjuta den omedgörlige kejsaren från ledningen af
kongressverket, i det den erbjöd denna åt konungen af
Spanien, hvilken i sin egenskap af Bourbon visade en ganska
liflig — ehuru vanmäktig — ovilja mot revolutionen, samt
genom direkta skrifvelser till det preussiska, svenska och ryska
hofvet bad dessa verka för kongressen. Marie-Antoinette
bestormade dock äfven kejsaren med nya framställningar i samma
syfte, därvid ej försummande att framhålla den hotande
krigsfaran såsom ett nytt skäl.
Vid denna tid vann krigspartiet i Frankrike ytterligare
styrka genom tillsättandet af en ny krigsminister Louis de
Narbonne. Denne tillhörde hofkretsen[1], var en fulländad
typ för den gamla regimens salongsbildning, men egde på
samma gång vissa dugtiga egenskaper. Framför alt utmärktes
han dock af en tilltagsen ärelystnad; han hade ehuru rojalist
anslutit sig till revolutionen, var nära förbunden med Lafayette,
med Talleyrand, som nu börjat vända sig till det som en gång
skulle komma att bereda hans storhet — diplomatien, med Biron,
en roué som från hofvets intriger kastat sig in i revolutionens,
samt i synnerhet med fru Staël von Holstein, hvilken ehuru
svensk ambassadris äflades att få spela en roll i Frankrikes
historia, och med alla dessa ifrade han nu för ett krig, men
ett till kejsaren och kurfursten af Trier inskränkt paradkrig,
hvilket genom skapandet af en pålitlig här skulle rädda den
konstitutionella monarkien. Hans mål var sålunda det samma
som triumvirernas, men medlet närmade honom till
girondisterne, och i själfva verket arbetade han blott dessa i
händerna.
Ur dessa invecklade partiförhållanden framgingo de mest
egendomliga diplomatiska förvecklingar, ty hvart parti hade
egna diplomatiska agenter som motverkade de andras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
