Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Avignon-Venaissin, i det Avignons stadsråd, som var franskt sinnadt,
med vapenmakt sökte tvinga de påfligt sinnade kommunerna
inom Venaissin att biträda folkbeslutet om föreningen med
Frankrike. Detta tilltag fick emellertid för Avignon själft
ett sorgligt efterspel. De trupper det användt inneslöto i sina
led den vildaste revolutionära pöbel, och denna bemäktigade
sig det påfliga slottet, ditsläpade såsom fångar 110 af stadens
innevånare, mördade dem och nedkastade offren — somliga
halfdöda — i en håla under slottet. Efter stadens införlifvande
med Frankrike blefvo mördarne fängslade, men jakobinerna
togo allmänt deras parti, och ehuru girondisterna ogillade
själfva brottet, hade de dock ej hjärta att uppoffra ens sådana
bundsförvandter som dessa, utan utverkade (d. 26 Mars 1792),
att den allmänna amnestien[1] utsträcktes äfven till dem, ehuru
deras brott delvis var af senare datum än denna. I Marseille
hade omstörtningspartiet fått öfverhand, och då
departementsstyrelsen, som residerade i Aix, var moderat, utverkade
Marseille af den lagstiftande församlingen mot denna ett
anklagelsedekret (13 Mars). Väntan därpå blef emellertid de hetsiga
marseilleborna för lång, och den 26 Februari underkufvade
de genom en militärisk expedition Aix. Kort därpå företogs
en dylik äfven till grannstaden Arles.
Hvad som mer än något annat visade demagogernas
fräckhet och myndigheternas slapphet var, att omedelbart före
krigets utbrott den militäriska disciplinen öppet förhånades i
själfva hufvudstaden. Fråga hade uppstått, huruvida amnestien
af den 14 Sept. 1791 skulle gälla 40 schweizersoldater, som
för delaktighet i Nancy-upproret dömts till galerstraff. Deras
kantoner satte sig däremot, men den lagstiftande församlingen
beslöt deras benådning (d. 31 Dec. 1791 och 12 Febr. 1792).
Detta var dock ej nog för pariserdemagogerna; de tillämnade
dem äfven en triumf för att i deras personer få förherrliga
anarkien. En medelmåttig aktör och teaterskribent vid namn
Collot d’Herbois gjorde sig till målsman för denna sak och
förmådde jakobinerna att med en storartad fest mottaga de
benådade i Paris. Förslaget bekämpades med snillets och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
