Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det förra var för honom en samvetssak, till det senare
styrktes han genom den ovilja beslutet uppväckt hos det parisiska
nationalgardet, hvilket med skäl fattade det såsom riktadt
mot sig.
Samtidigt uppträdde Lafayette för att försöka om ej
makten af hans gamla popularitet i Paris och hans nya inom
hären skulle kunna hejda omstörtningspartiet på dess väg.
Med all sin revolutionära entusiasm var han dock innerst
en afgjord vän af den konstitutionella monarkien och fiende
till anarkien, och den 16 Juni aflät han till
nationalförsamlingen ett bref, som innehöll en formlig krigsförklaring mot
jakobinismen. Detta oroade girondisterna lika mycket som
konungens handlingssätt retade dem, och de beslöto nu att med
tillhjälp af den parisiska demokratien nedslå alt motstånd och
återvinna den makt de förlorat genom ministerskiftet. Pétion
blef härvid deras mellanhand.
Under hans hägn hade sedan någon tid åtskilliga
pariserdemagoger af lägre rang, de båda kommendanterna för
nationalgardet i förstäderna St. Antoine och St. Marcel: bryggaren
Santerre och Alexander, St. Huruge m. fl., arbetat på att
förmå den oroliga befolkningen i dessa förstäder till en
väpnad resning. Ministerskiftet och användandet af det kungliga
vetot gåfvo en god förevändning; man beslöt att under vapen
petitionera däremot, och till dag härför utsågs den 20 Juni,
årsdagen af eden i Bollhuset. Det var denna handräckning
som girondisterna nu ej försmådde att mottaga, men enär
lagen förbjöd väpnade petitioner, vägrade
departementalstyrelsen sitt bifall till företaget (d. 19 Juni) och Pétion
försökte förgäfves utverka en ändring i dess beslut. Då förstod
mären att genom försumliga anstalter gäcka förbudet, och på
morgonen den 20 Juni ryckte förstädernas pikbeväpnade skaror
fram mot Manègesalen och begärde att få företräde inför
nationalförsamlingen. Ramond yrkade, att lagen skulle
respekteras, men petitionärerna trängde på, och girondisterna
med Vergniaud och Guadet i spetsen genomdrefvo först, att
en deputation fick komma in och föreläsa petitionen, som
innehöll de häftigaste utfall mot konungadömet, och sedan
att hela den beväpnade massan fick defilera genom salen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
