Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu följde en skandal, hvartill man lyckligtvis ej lätt kan
finna ett motstycke i det parlamentariska lifvets historia.
I mer än en timmes tid var folkrepresentationens samlingssal
en allfarsväg för skrikande, sjungande, dansande skaror af
män, kvinnor och barn, några utan vapen, andra väpnade
med pikar, liar, yxor, sablar m. m; en man bar på sin
pik ett par gamla knäbyxor med devisen: »lefve
sansculotterna», en annan bar på sin ett blodigt kalfhjärta med
inskrift: »aristokrathjärta». Santerre och St. Huruge, som
tagit plats invid talarestolen, ledde det hela. Det var den
nya despoten, den anarkiska pariserpöbeln, hvilken snart till
det gräsligaste förtryck skulle förvandla revolutionens drömda
frihet, som nu för första gången visade sig i all sin brutalitet
och därvid — för att tala med Sorel — lät lagens förskrämda
representanter förnimma sitt oförsynta: »staten, det är jag».
En nemesis egnad att väcka eftertanke ligger däri, att
girondisterna, som afsigtligt öppnade dörren för hans triumf öfver
folkrepresentationen, själfva skulle blifva de första offren
därför. Till råga på alt nådde de ej ens nu det mål, som
de härmed velat vinna. Dömande efter konungens hittills
visade svaghet, antogo de nämligen, att upploppet, som ju
egentligen var riktadt mot honom, skulle bryta all hans
motståndskraft. De misstogo sig häri. Ludvig hade en styrka,
som de ej anade: den kristliga resignationens. Han
betraktade de lidanden, som kunde öfvergå honom, såsom ett straff
för, att han mot sitt samvetes röst sanktionerat de första
kyrkolagarna, och han var fast besluten att aldrig mer göra sig
skyldig till en dylik synd. Denna sinnesförfattning gjorde,
att han under lidandet och förnedringen återfann hvad han
fullkomligt saknat under lyckans och ärans dagar — en
kunglig fasthet, och hans lidandes historia tog med denna dag
sin början.
Från Manègesalen gick tåget till Tuilerierna. Dessa voro
bevakade af 22 bataljoner nationalgarde, en tillräcklig styrka
för att försvara slottet, men kommendanten för dagen
Ramainvilliers, som lemnats utan ledning af Pétion, vågade ej på
eget bevåg proklamera upprorslagen, och sålunda inträngde
folkmassan i Tuilerierna. Konungen befann sig i den s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
