Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det revolutionens tidehvarf var en entusiasmens tid. Genom
de afvägar, på hvilka revolutionen råkade, skulle visserligen
till sist tron och hänförelsen förbytas i en misströstan och
likgiltighet, som beredde vägen för Napoleons envälde, och
redan hade många illusioner krossats. Men vid denna tid
lefde dock ännu hänförelsens eld i otaliga sinnen, och nu,
när fäderneslandet och alt hvad man hoppats af revolutionen
syntes hotade med undergång, slog denna eld ut i den renaste
låga. Den 22 och 23 Juli, då »fäderneslandets fara»
proklamerades i Paris, var tilloppet därstädes af frivilliga, som
anmälde sig till krigstjänst, så stort, att ämbetsmännen med
svårighet hunno anteckna dem, och öfver hela landet fyldes
hastigt de frivilliga bataljonerna med ynglingar ur de mest
olika samhällsklasser.
Bland dem träffar man en mängd af de hjältar, hvilkas
namn sedan skulle outplånligt komma att inristas på det mest
lysande bladet af Frankrikes krigshistoria: en Victor, Brune,
Friant, Jourdan, Lannes, Masséna, Oudinot och Moreau;
vanligtvis utgångna ur ringa vilkor, erhöllo många af dem nu
genom sina kamraters förtroende sin första befordran.[1] I denna
fosterländska rörelse samverkade feuillanterna med gironden,
men anarkiens verkmästare sökte genom att utså misstro mot
regeringen och generalerna dämpa de frivilligas entusiasm
och förmå dem att egna sig åt den inre omstörtningen i stället
för åt fäderneslandets försvar, och de frivilliga, som utgingo
ur den jakobinska pöbeln, kvarstannade också i allmänhet i
Paris, där de medverkade till upproret den 10 Augusti och
Septembermordens gräsligheter. Till detta slag af »frivilliga»
hörde de från Marseille uppkallade, värdiga stallbröder till
banditerna i Avignon. Hade massan af det franska folket
liksom dessa föredragit gatustrider och mördandet af värnlösa
fångar framför fäderneslandets försvar, då hade antagligen
den franska revolutionens oredor slutat liksom Polens med
landets undergång, men lyckligtvis skyndade i stället flertalet
af dess ungdom till gränsen för att med jublande hänförelse
kämpa mot verkliga fiender, och i dessa förhållanden ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
