- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
354

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förklaringen till, att revolutionen efter denna tid, medan den
i det inre urartade till skräckväldets skändliga blodsorgier,
på samma gång gaf upphof till en så lysande militärisk
kraftutveckling: krigshärarna blefvo nu det högsta uttrycket för
det genom revolutionen pånyttfödda Frankrike; till dem
strömmade alt hvad folket egde kraftigast och mest entusiastiskt,
och därför kunde en gång ur dem, huru oordnade och
odisciplinerade de ännu voro, utvecklas den segerrika armé, inför
hvilken det gamla Europa skulle komma att stå värnlöst,
till dess det själft, åtminstone delvis, låtit sig pånyttfödas
genom samma idéer, som först gifvit segerns kraft åt dess
motståndare. Och denna entusiasm, som skapade 1792 års
krigiska offervillighet, den erhöll äfven i sång en värdig tolk.
Detta år diktade nämligen en ung officer Rouget de Lisle i
Strassburg den sång, som blifvit så ryktbar under namnet
Marseilläsen. Orsaken till benämningen är, att den först
blef allmännare bekant genom att sjungas af de frivilliga
från Marseille på deras tåg till Paris, men i själfva verket
har den med dessa föga gemensamt. Hvad som däri möter
oss är nämligen ej den hatets och anarkiens ande, som
besjälade marseillarne, utan den rena frihets- och fosterlandskärlek,
som 1792 dref Frankrikes ädlaste söner till arméerna, och
därför har den också med rätta blifvit betraktad såsom det
genom revolutionen pånyttfödda Frankrikes nationalhymn.[1]
Emellertid nalkades i Paris afgörandets stund. Med
hemlig triumf sågo pariserdemagogerna girondepartiet draga sig
till baka från det omstörtningens verk, som det så länge
förberedt, och de voro ej sena att i stället rycka till sig
ledningen däraf, hvarvid de ej underläto att söka göra


[1] Marseilläsen diktades redan den 24 April och på uppdrag af
Lafayettes vän Dietrich, mär i Strassburg. Rougets politiska ståndpunkt
framgår däraf, att han under skräckväldet var förföljd (redan d. 18 Sept. 1793
utfärdade välfärdsutskottet mot honom en häktningsorder). Han dog 1836.
Mortimer-Ternaux har påpekat, att vissa satser i Vergniauds ofvan omtalade
upprop och marseilläsen nästan alldeles likna hvarandra. Enligt en uppgift,
som jag ej varit i tillfälle att kontrollera, skall i ett arbete: Le chant de
marseillaise et son véritable auteur
af A. Loth, fullständigt bevisats, att
endast orden äro af de Lisle, hvilken lånat melodien från tonsättaren Grison,
död 1787.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free