Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af det skändliga smutsbladet Pére Duchêne: Hébert,
skomakaren Simon, juvelarbetaren Rossignol, advokaten Lhuillier,
skolläraren Leonard Bourdon o. s. v. Af de högre höllo sig
Robespierre och Marat försigtigt undan, den senare
såsom vanligt i sin källare, säges det. Om den roll Danton
spelade äro uppgifterna motsägande. I allmänhet är man
ense om hans betydelse för upprorets åvägabringande, men
under detta låta några berättelser honom nästan öfver alt
vara tillstädes, andra åter hålla sig undan. Nu torde
emellertid få anses såsom bevisadt, att han på förnatten var
verksam i sin sektion, att han efter en kort hvila kl. 1 begaf
sig till stadshuset, och att han där jämte Manuel, hans
förman men i själfva verket »hans högra hand», var själen i
alla sektionskommissariernas företag. Mera ovisst är, om han
var närvarande vid anfallet på slottet. Kl. 3 på morgonen
(den 10 Aug.) organiserade sig kommissarierna såsom ett
utomordentligt kommunalråd i en sal bredvid det lagliga.
President blef Huguenin och sekreterare tidningsskrifvaren Tallien.
På tre skådeplatser utspelades nu det följande dramat,
nämligen Tuilerierna, nationalförsamlingen och stadshuset.
Den kungliga familjen: konungen, drottningen, de två
barnen och prinsessan Elisabet, vakade hela natten i
statsrådsrummet och var omgifven af några damer, ministrarne, Mandat,
Roederer samt några andra kommunala tjänstemän. Af denna
lysande adel, som hvars högsta för att ej säga enda offentliga pligt
det betraktats att uppvakta konungens person, hade nu knappast
200 samlats till hans försvar, och dessa voro till största delen
bräckliga gubbar, men äfven i denna ödesdigra stund bevarade
de det gamla salongslifvets lätta ton. Man hörde dem skämta
öfver sin tämligen improviserade utrustning. Pétion infann
sig på förnatten, men begaf sig hastigt ut i trädgården, där
han uppehöll sig, tills han fick en förevändning att alldeles
aflägsna sig — genom en kallelse till nationalförsamlingen,
föranledd af den falska underrättelsen, att rojalisterne på
slottet hotade hans säkerhet[1].
På stadshuset blefvo kommissarierna, stödda på en talrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
