- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
366

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det kunna tyckas att girondisterne nått sitt mål, men de fingo
nu erfara, att segerns frukter ej tillfalla de tveksamma.
Danton, som gjort hvad de ej vågat: organiserat upproret, blef
situationens herre; hans kamrater i regeringen hade endast
att tjänstgöra såsom en dekoration åt hans och de öfriga
pariserdemagogernas välde. Det samma blef äfven förhållandet
med en annan förbrukad storhet: Pétion. Först den 11 Aug.
återfick han på nationalförsamlingens och sina egna ifriga
föreställningar friheten, och då han nu åter trädde i
tjänstgöring, fann han sig fullkomligt maktlös gent emot det
själftillsatta kommunalrådet, inom hvilket han ej ens fick
presidera. Under de närmaste dagarna efter upproret lät detta
komplettera sig med ytterligare 3 kommissarier från hvar
sektion, hvarefter det den 13 Aug. officielt antog namnet
kommunens generalråd. Bland de nyvalda var Robespierre,
som den 10 på aftonen i jakobinerklubben tillegnat sig en
del af dagens ära, och han förstod att bemäktiga sig den
högsta ledningen inom det fruktansvärda rådet. Dess profet
blef Marat. Ingen sektion hade valt honom till sin
kommissarie, men kommunalrådet gaf honom i sin sal en särskild
tribun, hvarifrån han, en ny Peter af Amiens, ej tröttnade att
i den rousseauska troslärans namn predika blodigt korståg
mot alla otrogna. Äfven Manuel, som alt mer lät sig dragas
in i den parisiska anarkismens hvirfvel, erhöll jämte sina nya
substitut: Hébert (Dantons efterträdare) och f. d.
skådespelaren Billaud-Varennes, ett ej obetydligt inflytande.

Genom denna kommunalstyrelse uppnådde nu de parisiska
demagogerna, åtminstone för en tid, målet för sin lystnad: en
oinskränkt och okontrollerad makt ej blott öfver hufvudstaden
utan öfver hela Frankrike. Girondisterne hade trott, att
konungadömets fall skulle lägga suveräniteten i
folkrepresentationens händer; i stället bereddes därigenom tillfälle åt en
blott kommunal styrelse, och därtill en olaglig sådan, att
tillrycka sig en verklig diktatur[1].

Hämd på alla, som hittills stått i vägen för deras välde,
var det första ordet på de nya tyrannernas program, och då


[1] Det nya väldet invigdes med att i Paris statyerna af Frankrikes gamla
konungar nedstörtades. Nationalförsamlingen förmåddes att den 14 Aug. ej
blott godkänna denna vandalism utan äfven utsträcka den till hela riket
och till minnesmärken (t. o. m. på enskilda hus) från feodalismen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free