Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 1. Girondens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omständigheternas makt blifvit republikaner, och deras sympatier
närmade dem därför girondisterna, åt hvilka de också till en
början genom sina röster beredde herraväldet inom
konventet. Men de voro obeslutsamma och framföralt — rädda,
och när berget vädjade till våldet, öfvergåfvo de hastigt
gironden. Därefter sökte de antingen såsom Sieyès genom
tystnad eller såsom den karaktärslöse advokaten Barère —
äfven han en f. d. medlem af den konstituerande
församlingen — genom att själfva göra sig till bödlar undgå att
blifva offer.[1]
I ministären inträdde en vigtig förändring, i det Danton
frånträdde sin taburett för att kunna mottaga sin plats i
konventet[2]. Hans efterträdare blef girondisten Garat,
literatör och professor i historia, och härigenom skulle sålunda
regeringen blifvit homogen. Detta blef dock ej fallet, ty i
Okt. tillsattes en ny krigsminister Pache, och ehuru denne
var en skyddsling till Roland, stälde han sig, blifven minister,
helt och hållet under pariserdemagogernas välde. Äfven Roland
hade invalts i konventet och erbjöd sig därför att utträda ur
ministären, men då Danton under den häraf föranledda
diskussionen yttrat, att om man inbjöd Roland att kvarstanna i
regeringen, borde man äfven inbjuda hans fru, samt beskylt
Roland att hafva velat fly från Paris under Septemberdagarna,
förklarade denne (den 30 Sept.) att han behöll sin
ministerplats på grund af de därmed förenade farorna. Härmed hade
han bebådat en kampministär, och han höll ord. Han själf
liksom den högsinta kvinna, under hvars inflytande han stod,
hyste ej längre någon tvekan om, att alt borde vågas för att
skydda Frankrike för mördareligans välde, och uppehållen af
hennes karaktärsstyrka och under intrycket af konfliktens
allvar frigjorde sig Roland i ej ringa grad från sin förra
revolutionära doktrinism och utvecklade en handlingskraft, som
kanske kunnat leda till seger, om den funnit tillräckligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
