Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 1. Girondens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inneslöt åtskilliga af dem, ifrigt antog sig deras sak. En
medlem af bergpartiet, Danton, hängaf sig dock ej åt
partiförbittringen. Om han under sin ministär bestämt regeringens
hållning gent emot den inre anarkien och därigenom ådragit
sig en tung skuld, så hade han dock äfven varit själen i
försvaret mot den yttre fienden, och utöfvandet af en verklig
politisk makt hade hastigt bragt till utveckling hans
statsmannanatur. Han ville nu, att det segrande partiet både
för att befästa sig i makten och för att kunna realisera den
kraftfulla och fosterländska yttre politik, som alt mer och mer
blef det förnämsta målet för hans sträfvanden, skulle
åstadkomma en stark regering; ban började inse, att därtill
kräfdes något mera än hvad hans hittillsvarande stallbröder i
demagogien kunde prestera, och uttryckligt frisade han sig i
konventet från gemenskapen med Marat, hvilken han
betecknade såsom omöjlig för ett samhälleligt lif (insociable).
Han önskade därför, att hela det gamla jakobinska partiet
skulle sluta sig fast tillsammans i stället för att försvaga
sig genom inre tvister, men de uppmaningar till försonlighet,
hvilka han inkastade i sina för öfrigt våldsamt radikala
anföranden, lemnades obeaktade af båda partierna, och
girondisterne tillbakastötte den hand, som bjöds dem af
Septemberdagarnas justitieminister.
Striden började, då Buzot med anledning af meddelanden
från Roland om anarkiens sorgliga verkningar den 24 Sept.
genomdref tillsättandet af ett utskott — han blef själf själen
däri — hvilket skulle afgifva en rapport om republikens och
Paris’ tillstånd och förbereda såväl en lag mot uppmaningar
till mord som anskaffandet af en säkerhetsvakt åt konventet,
bildad af nationalgardister från hela landet. På den
sistnämda åtgärden lade girondisterne synnerlig vigt och detta
med rätta, ty om också den reaktion, som oviljan öfver
Septembermorden åstadkommit äfven i Paris, för tillfället beredde
konventet en viss trygghet, så egde det dock ej till sitt skydd
någon pålitlig truppstyrka. Nationalgardets kommendant var
fortfarande Santerre; dess bästa krafter hade dragits till kriget;
i följd af det hemmavarande egentliga borgerskapets tröghet
utgjordes det aktiva gardet vanligen af jakobinsk pöbel, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
