Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 1. Girondens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var för dem. Emellertid erhöll Robespierre på sin begäran 8
dagars beredelsetid för att försvara sig.
Midt i denna upphetsning kom nu (den 30) Rolands
angifvelse mot kommunalrådet. Af högern yrkades på dettas
exemplariska bestraffning, under det att venstern med raseri
kastade sig öfver ministern, som den beskylde för att hafva
kränkt brefhemligheten. Lidelserna uppdrefvos så mycket mera,
som man nu äfven börjat diskutera ett af det buzotska
utskottet framstäldt förslag om en lag mot uppmaningar till
mord, hvilket bl. a. Danton motsatte sig med utropet:
»Pressfriheten eller döden!» Då framträdde Barbaroux med en rad
af förslag, som verkligen synas hafva bort vara i stånd att
bryta pariseranarkisternas makt. Enligt ett af dessa skulle
Paris, om folkrepresentationen där blefve kränkt, förlora sin
rätt att vara riksdagsort; enligt ett annat skulle
kommunalrådet ögonblickligen upplösas och sektionerna ej vidare få vara
permanenta — men för så kraftiga åtgärder kunde gironden
i sin helhet ej besluta sig, och förslagen ledde ej till något
resultat; följande dagen, sedan kommunalrådet genom en
deputation förödmjukat sig inför konventet, lemnade detta t. o. m.
försöket med petitionens afsändande ostraffadt.
Ett om möjligt ännu större bevis på sin obeslutsamhet
och brist på sammanhållning skulle emellertid gironden lemna
den 5 Nov., då Robespierres sak afgjordes. Louvet hade ej
inhemtat chefernas mening, innan han framstälde anklagelsen,
och partiet öfvergaf honom. Robespierre försvarade sig för
öfrigt med skicklighet. Hans tal var hufvudsakligast en
advokatyr för kommunens anarkiska tilltag, hvilka han
framstälde såsom nödvändiga för friheten. »Viljen ni» — utropade
han — »en revolution utan revolution?» Ehuru han skenbart
stälde sig själf i skuggan, kom han dock på detta sätt att
framstå såsom »despotismens» oblidkeliga fiende; hans
anklagare åter såsom dennas hemliga vänner. Trots Louvets och
Barbaroux’ förtviflade motstånd fann församlingen försvaret
tillfyllestgörande, och på aftonen uppträdde den frikände
såsom triumfator i jakobinerklubben. Det illa planlagda anfallet
hade blott tjänat till att göra Robespierre bemärkt och blef
därför för honom just trappsteget till diktaturen. Hans seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
