Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 1. Girondens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom Fauchet, Condorcet, Manuel röstade för mildare
åtgärder, röstade andra såsom Vergniaud, Guadet, Louvet, Brissot,
Buzot och Pétion för dödsstraff med vilkor, och slutligen
några såsom Gensonné och Barbaroux för ovilkorligt
dödsstraff. Berget åter gjorde sig ej skyldigt till någon osäkerhet.
Danton, Lacroix och Collot d’Herbois hade rest hem till den
16 från beskickningar vid arméerna för att med sina röster
få medverka till Ludvigs undergång, och den eländige Égalité
rågade nu måttet på sin förnedring genom att rösta för sin
frändes död. Ett yrkande på vad till folket, som Ludvig
själf genom sina advokater lät framställa omedelbart efter
omröstningen, lemnades obeaktadt, men däremot behandlades
å nyo frågan om uppskof med afrättningen, och nu erbjöd
Spanien såsom pris härför sitt erkännande af den franska
republiken, och Paine besvor konventet att ej till glädje för
Englands tyrann låta räddaren af Amerikas frihet bestiga
schavotten, men Barère förstod att bortresonera alla mildare
känslor, och med 380 röster mot 310 beslöts natten den
19—20 Januari, att »Ludvig Capet» inom 24 timmar efter
domens mottagande skulle undergå sitt straff[1].
Alt från rättegångens början hade Ludvig varit beredd
på sitt öde. Juldagen hade han användt till att skrifva sitt
testamente. Han betygade däri sin ånger öfver att hafva
undertecknat kyrkolagarna, tillsade alla sina fiender sin
förlåtelse och uppmanade sin son att ej hämnas hans olyckor.
Den 18 Januari underrättade hans advokater honom om den
tredje omröstningens utgång. Omfamnande Malesherbes, som
gråtande kastat sig till hans fötter, yttrade han: »Afundas
mig icke den enda fristad som återstår mig». Kommunen lät
därefter förbjuda honom att vidare råka äfven dem. Den 20
tillstälde honom justitieministern Garat domen. Han åhörde
den utan att yttra ett ord, men lemnade Garat en skriftlig
begäran om tre dagars uppskof för dödsberedelse, om att få
råka sin familj utan vittnen och att få själf välja sin
biktfader. Konventet afslog hans första anhållan, men biföll de
båda senare. Den prest han valde var prinsessan Elisabets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
