Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 1. Girondens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
September-mördarne suspenderades (8 Febr.), men å andra sidan
nedtystades i frihetens namn med larm och rop hvarje försök af
högern att upprätthålla den personliga säkerhetens och frihetens
helgd. Såg berget sig ej i stånd att med egna krafter segra,
vädjade det till sina hjälptrupper på läktarne. Dessa
beherskades helt och hållet af den jakobinska pöbeln, och särskildt
fans alltid till hands en stamtrupp kvinliga anarkister, de s. k.
stickerskorna (les tricoteuses), som utmärkte sig för sin
vildhet och fanatism och voro de ifrigaste att skymfa misshagliga
folkombud. Hvad som nu i synnerhet användes för att hålla
upphetsningen i Paris vid makt var bristen på lifsmedel.
Demagogerna intalade den lägre befolkningen, att botemedlet
häremot vore inskränkandet af handelns frihet, och
massdeputationer framburo denna fordran till konventet. Detta sökte
genom nya millioners »förskott» till Paris köpa fred, men
fåfängt. Marat predikade i sin tidning allmän plundring, och
den 25 Febr. sköflades verkligen med kommunalstyrelsens goda
minne en mängd magasin. Konventet befalde väl en
undersökning, men denna fördes lamt, och Marat blef ej antastad.
Som vi veta var konventets egentliga uppgift att gifva
landet en ny författning. Den 11 Oktober 1792 hade ett
konstitutionsutskott, till största delen bestående af girondister,
blifvit tillsatt, och den 15 Februari 1793 kunde Condorcet,
som var själen däri, framlägga ett förslag. »Girondens
konstitution» kan närmast karaktäriseras såsom ett
förmedlingsförsök mellan Rousseaus omedelbara folkvälde och det
representativa statsskicket. Folket skulle omedelbart utvälja de
lokala ämbetsmänuen och regeringen, hvars medlemmar skulle
själfva vara ministrar och hvarje år till halfva antalet
nyväljas, men den lagstiftande makten skulle tillhöra en
representation. Dock skulle hvarje enskild medborgare när som
hälst kunna begära en revision af riksdagens beslut, och en
sådan skulle ega rum, i fall ett visst antal primärförsamlingar
genom upprepade omröstningar i alt vidare kretsar gaf sitt
samtycke. Detta sinrikt uttänkta arrangement hade blott ett
fel: att ett folk består af människor, som behöfva arbete och
förströelse, ej af omröstningsmaskiner. Så till vida stod
girondens konstitution framför 1791 års författning, att den gaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
