Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 1. Girondens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att upphjälpa Frankrikes egna affärer. Tack vare
jakobinismen mötte det ej häller några svårigheter att ur
befrielseprogrammet utveckla en dylik rofpolitik. Om man till
Frankrikes förmån underkastade de »befriade» ländernas adel och
prester samma konfiskation, som öfvergått deras ståndsbröder
i Frankrike, gjorde man ju dessa länder blott delaktiga af
revolutionens välsignelser, men vann på samma gång ett ökadt
hypotek och ett utsträckt cirkulationsområde för assignaterna.
Det var, såsom Cambon själf sade, blott en tillämpning af
grundsatsen: krig mot palatserna, fred åt kojorna! Den 15
December 1792 genomdref han också, att konventet förklarade
de bestående skatterna, de feodala rättigheterna, adelskapet
och privilegierna upphäfda i de befriade länderna; att det
inbjöd de befriade »folken» att med uteslutande af de
privilegierade utse provisoriska regeringar, som skulle skaffa medel
till det gemensamma försvaret d. v. s. till de franska
arméernas underhåll, samt att det befalde de franska generalerna
att taga i beslag all egendom, som tillhörde dessa länders
gamla regeringar, dessas anhängare och de religiösa
korporationerna.
Att Danton med sitt hat till alt, som smakade af
l’ancien régime, och sin benägenhet för realpolitik skulle tilltalas
af ett dylikt tillvägagående, är klart, och såsom en af
konventets kommissarier i Belgien utförde han också beslutet af
den 15 Dec. på ett sätt, som skulle anstått en romersk
prokonsul[1]. Men han stannade ej vid den finansiella sidan af
saken. Vi hafva sett, att propagandan innebar ej blott
verldsbefrielse utan äfven fransk eröfringspolitik. För girondisterne
blandade sig dessa synpunkter på ett tämligen oredigt sätt.
Dantons sunda praktiska förstånd upptäckte småningom
tomheten i de kosmopolitiska frihetsfantasierna; med hela kraften
af sin starka fosterlandskänsla riktade han sig då på
eröfringspolitiken, och sålunda utvecklade han med full klarhet
ur propagandan en återgång till Frankrikes traditionella
storhetspolitik. Liksom ur den engelska revolutionens virrvarr i
Cromwells person föddes en arfvinge till Elisabets nationella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
