Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 1. Girondens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom därför i Paris mot sitt eget parti. I den holländska
planen var han för öfrigt fullt ense med Dumouriez. Båda
hoppades, att Hollands eröfring skulle bringa makten öfver
till den mot revolutionen vänligt stämda engelska
oppositionen, med hvilken Danton alt sedan 1791 underhållit
förbindelser[1] och sålunda möjliggöra det engelska förbundet, som
äfven Danton accepterat och hvarom han ej ens uppgifvit
hoppet efter utbrottet af kriget mellan England och Frankrike.
I viss mån var detta krig en följd af konungens
afrättning, som äfven för den yttre politiken blef ödesdiger.
Det är förut anmärkt, att Pitt önskade upprätthålla
freden med Frankrike. Stora svårigheter reste sig emellertid
härvid i hans väg. Å ena sidan utmanade honom det
revolutionära Frankrike genom att äfven i England söka drifva
en hänsynslös propaganda, å andra sidan hatade konung Georg
III revolutionen, och äfven folkets flertal fick alt mer och mer
afsmak för en revolution, som på samma gång stötte dess
fördomar och dess sunda frihetskänsla. Burke var i själfva
verket blott den engelska folkmeningens tolk, och Pitt hade all
möda att hejda sina egna vänners växande krigsifver.
Sålunda ansatt från båda hållen, kunde han ej underlåta att
vidtaga vissa åtgärder mot revolutionen, såsom att söka hindra
den revolutionära smittans spridande och att efter den 10
Augusti återkalla det engelska sändebudet från Paris, men
det oaktadt var han besluten att söka upprätthålla freden.
Då inträffade eröfringen af Belgien, och då fransmännen den
16 Nov. 1792 frigåfvo sjöfarten på Schelde, tillfogade de ej
blott Englands (liksom Hollands) handelsintressen ett svårt
slag utan kränkte öppet gällande traktat. Alt ifrån Ludvig
XIV:s tid hade det varit ett hufvudstycke i den engelska
politiken att ej tillåta Frankrike att bemäktiga sig Belgien, och
när nu denna fara stod för dörren, ansåg sig Pitt ej längre
kunna undvika kriget. Själfva krigsförklaringen ville han
emellertid öfverlåta åt fransmännen, och han framkallade den,
då han vid mottagandet af underrättelsen om Ludvigs död
lät utvisa det franska sändebudet Chauvelin. De 1 Februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
