Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 1. Girondens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvångslån af de förmögnare. För att skydda sig började
borgerskapet infinna sig i sektionsförsamlingarna, och dessa
blefvo skådeplatser för slagsmål, i hvilka jakobinerna ofta
lågo under[1]. Ett säkert tecken till att opinionsvinden nu
förändrat riktning var, att centern med Barère i spetsen åter
närmade sig gironden. Då Guadet den 18 Maj förnyade
förslaget om ett suppleantkonvent i Bourges samt yrkade på de
parisiska myndigheternas afsättning, afvände Barère visserligen
detta, men genomdref i stället, att konventet till sitt skydd
mot konspirationer tillsatte en tolfmannakommission, och i
denna invaldes ej mindre än 7 girondister — (t. ex.
Rabaud-St. Etienne, Fonfrède, Boileau, Larivière). Kommissionen
fick snart säkra bevis på att stämplingar mot
nationalrepresentationen voro å bane, och den ryggade ej tillbaka för
kraftåtgärder. Den 24 Maj genomdref den en mängd
konventsbeslut mot anarkien, af hvilka det märkligaste var ett
förbud mot nattliga sektionssammankomster, och s. d. lät den
fängsla själfva Hébert. Då ansågo anarkisterne, att deras
enda utsigt till räddning och seger var en revolution.
Genom skenbar eftergifvenhet i fråga om utskrifningen
mot Vendée hade de vid denna tid förmått det parisiska
borgerskapet att återförsjunka i sin letargi, och det blef dem
därför ej svårt att sätta i scene revolutionsskådespelens första
akt: petitionerna. Den 25 Maj begärde kommunalrådet
genom en sådan Héberts frigifning. Olyckligtvis var den
passionerade Isnard denna dag konventets president, och han
svarade de petitionerande med en hotelse, att Paris skulle
utplånas från jorden, om det ej respekterade
nationalrepresentationen. Detta oförsigtiga yttrande blef ett verkligt fynd för
agitatorerna: genom dess utspridande uppdrefvo de pöbelns
hat mot girondisterna till den vildaste fanatism och lyckades
äfven göra dem impopulära bland den moderata
hufvudstadsbefolkningen. Ännu den 27 vågade dock Garat inför
konventet med sitt hufvud ansvara för, att ingen fara var för
handen, men s. d. öfverflyglades konventet af stormpetitioner;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
