Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 1. Girondens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till verket. Framför alt gälde det att försäkra sig om den
beväpnade styrkan i Paris. Santerre hade vid denna tid
öfvertagit ett befäl i Vendée och därigenom befriat sig från sin
kritiska post i Paris. Konventet hade då föreskrifvit, att
befälet öfver nationalgardet skulle tillhöra den äldsta
bataljonschefen, men nu öfverlemnade det provisoriska kommunalrådet
egenmäktigt befälet åt Henriot (eller som han själf skref sig:
Hanriot), en f. d. betjänt, känd för oärlighet och fylleri, men
agitatorernas kreatur. Tillika började rådet organisera
revolutions- eller sansculottearméen genom att bevilja 40 sous om
dagen åt de fattiga medborgare, som under den pågående
krisen stannade under vapen, och slutligen befalte det
revolutionskomitéen att låta häkta Roland, Clavière och Lebrun.
Under tiden hade konventet sammanträdt. De civila
myndigheterna, som det affordrade upplysningar om den
rådande oron, betygade alla, att Paris var i resning, och snart
gaf larmkanonens ljud en bekräftelse på deras ord. Då var
Vergniaud nära att genomdrifva Hanriots inkallande, men
denna åtgärd, som möjligen kunnat blifva ödesdiger för
upproret, förhindrades af Danton, som med sin vanliga
våldsamma vältalighet yrkade, att man i stället skulle
tillfredsställa Paris genom att afskaffa tolfmannakommissionen.
Modfäld erbjöd Rabaud-St. Etienne sitt och sina kamraters
tillbakaträdande, men innan något beslut hunnit fattas, började
petitionsstormen. Emellertid kommo underrättelser, att en del
af nationalgardet visade lust att upprätthålla ordningen i
stället för att deltaga i upproret och härigenom höjdes i någon
mån girondens mod. Vergniaud förmådde konventet att
genom en tacksamhetsadress till Paris’ sektioner söka ytterligare
vinna borgerskapets välvilja, och då tumultet inom konventet
alt jämt tillväxte, i det oupphörligt nya petitionerande skaror
inströmmade i dess sal, fordrande ej blott
tolfmannakommissionens afskaffande utan ock de 22 girondisternas ställande
inför rätta, uppmanade han församlingen att följa honom ut
för att söka skydd hos nationalgardet. Åter svek dock modet
högern och centern; endast några få följde honom, och han
måste därför återvända med oförrättadt ärende, och nu biföll
konventet ett af Barère i välfärdsutskottets namn framstäldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
