- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
437

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 1. Girondens fall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det brutala svaret på Héraults förmaningar blef en
befallning af Hanriot till kononiärerna att göra sig i ordning
att nedskjuta konventet. Slaget af skräck återvände då detta
under Marats ledning till sin sal, och här mottog det
segrarnes vilkor af Couthon, som därvid hade fräckheten påstå, att
dess frihet nu var konstaterad. På hans förslag beslöts, att
de af folket anklagade skulle sättas i arrest hemma hos sig,
och därpå uppgjordes närmare proskriptionslistan, hvarvid
Marat godtyckligt strök eller insatte namn. Den kom
slutligen att innefatta: de två ministrarne (Clavière och Lebrun),
10 medlemmar af 12-mannakommissionen[1] och 19 andra
deputerade, bl. a. Gensonné, Guadet, Brissot, Pétion, Vergniaud,
Barbaroux, Buzot, Lasource, Lanjuinais
och Louvet.
Därefter tilläts församlingen omsider att lemna Tuilerierna.

Så slutade denna dag, kanske den mest ödesdigra under
hela revolutionen, ty då afgjordes oåterkalleligen, att
Frankrike genom denna ej skulle vinna politisk frihet. Med alla
sina öfverdrifter innehåller den rousseauska samhällsläran den
vigtiga sanningen, att, om man vill söka en yttre rättsgrund
för en fri samhällsordning, måste den blifva folkviljan[2], men
denna grund var det just, som nu våldfördes, ty det
förödmjukade konventet var folkviljans representant och detta
icke blott formelt, utan ock så, att det vida mer än sina
besegrare, huru mycket dessa än beropade sig på den allmänna
folkmeningen, uppbars af denna. Den nyare radikala
historieskolan i Frankrike[3] har också för att kunna försvara


[1] Tvänne af denna, Fonfrède och Saint Martin, skonades, emedan
de röstat mot Héberts fängslande. Äfven några andra girondister, hvilka
man först uppfört, utströkos, t. ex. Dussaulx. Isnard och Fauchet fingo till
lön för sin feghet vistas i frihet inom Paris.
[2] Den rousseauska statslärans fel är ej, att den vid samhällets
realiserande i tiden låter folkviljan så att säga hafva sista ordet, ty om man ej
ställer sig på den krassa legitimitetens grund, torde ingen annan möjlighet
ges att skaffa en nytt samhällsskick en rättslig prägel än att låta det utgå
från »folket»; utan rousseauismens misstag är blott, att den ger folkviljan en
oinskränkt makt: 1) öfver individerna — så att dessa kunna förtryckas —
2) öfver de en gång stadgade laga formerna — så att dessa kunna
godtyckligt sönderbrytas. Jämför ofvan ss. 59 o. f.
[3] T. ex. Robinet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free