Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inspärrande i offentliga fängelser. Några, såsom Vergniaud,
Gensonné, Lasource och Valazé vägrade med en
karaktärsstyrka, värdig deras antika ideal, att begagna sig af de
tillfällen till flykt, som erbjödo sig. De afvikne gjorde till sitt
mål att förmå departementen att afskudda sig
hufvudstadens ok.
Till en början tycktes de också häri skola röna en
storartad framgång. Redan länge hade landsbygden med oro
märkt folkrepresentationens farliga belägenhet i Paris, och
äfven för egen del hade den skäl till missnöje med
jakobinismen. I enlighet med de parisiska brödernas exempel sökte
de jakobinska minoriteterna äfven där, i synnerhet i de större
städerna, tyrannisera primärförsamlingarna och bemäktiga sig
den kommunala förvaltningen. Lyckades de häri, så plundrade
de de rika genom tvångslån, fängslade »misstänkta», hvilket
ofta blott ville säga icke jakobiner, eller ock aflägsnade de
sådana genom tvångsutskrifningar. I alt detta ofog fingo de
ett kraftigt handtag ej blott af pariserkommunens utskickade
utan ock af konventskommissarierna. När så underrättelsen
om attentaten den 31 Maj och 2 Juni spred sig i landet, brast
omsider medelklassens tålamod, och departementsråden, som
i allmänhet tillhörde den samma, satte sig i spetsen för
rörelsen. Endast departementen närmast intill Paris och i
midten af riket gillade eller underkastade sig utan vidare den
nya revolutionen; den rörelse, som nu fattade de öfriga, var
ingalunda kontrarevolutionär och hade intet gemensamt med
upproret i Vendée; på sin höjd rörde sig här och där en tanke
på återgång till 1791 års konstitution under Ludvig XVII
(kronprinsen), men i allmänhet var målet just ett fullständigt
upprätthållande af folksuveränitetens kränkta princip.
Egendomligt var, att vid denna rörelse landet liksom återfann sin
gamla naturliga indelning: man såg departementen inom
samma provinser träda i förbindelse med hvarandra, men
därför var det dock ej, såsom jakobinerna påstodo, någon fråga
om federalism; tvärtom begärde man intet bättre än att
erhålla ett centrum, omkring hvilket hela landet kunde sluta
sig; hvad som i departementsrådens adresser till franska folket,
konventet eller hvarandra, hvilka just kunna sägas innehålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
