Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barndomen hade hon fylt sin inbillningskraft med bilder ur
antiken och sin store stamfaders skådespel samt med
upplysningsfilosofiens idéer, och härigenom hade hos henne
utvecklats samma frihetsentusiasm och samma antika karaktärsstyrka,
som så ofta återfinnes hos denna tids ädlare personligheter.
Med hänförelse hade hon hälsat revolutionen, med sorg hade
hon sett den besudlas af anarkien, och för hennes fantasi
framstälde sig Marat såsom inkarnationen af alt hvad denna
egde skändligt och gement. Händelserna den 31 Maj och
2 Juni samt den girondistiska resningen i Caen uppjagade
ytterligare hennes känslor, och efter revuen i Caen den 7 Juli
kände hon sig kallad att efterlikna antikens berömda
»tyrannmördare» och offra sitt lif för hvad hon trodde skola blifva
fäderneslandets räddning[1]. Af Barbaroux erhöll hon före
sin afresa ett rekommendationsbref, men hon invigde hvarken
honom eller någon annan i sin plan, och ryktet, att hon skänkt
Barbaroux sin kärlek, saknar likaväl grund som det, att hon
genom sitt dåd ville på anarkiens främste målsman hämnas
en ungdomskärlek: officeren de Belsunce, som 1789 mördats
under ett upplopp. Anländ till Paris, uppsatte hon en adress
till »fransmännen, lagarnas och fredens vänner», hvari hon
redogjorde för sina motiv och uppmanade folket att afskudda
sig bergets ok. Hos Marat, som var sjuk, fick hon företräde
först sedan hon låtit meddela honom, att hon medförde
vigtiga underrättelser om upproret i Caen. Den 13 Juli mottog
han henne, sittande i ett bad, och sedan hon på hans begäran
nämt resningens hufvudmän, utropade han, att de inom några
dagar alla skulle guilotineras. Då dödade hon med en
knifstöt den eländige. Hon gjorde intet försök att undkomma
dem, som på Marats skrik skyndade till. När hon fördes till
fängelset, var hon nära att sönderslitas af pöbeln. Den 17
Juli instäldes hon för revolutionstribunalet, där hon lugnt
och klart svarade på alla frågor samt bestämdt förnekade,
att hon haft några medbrottslingar. Med orubbadt lugn
besteg hon samma dag schavotten. Då bödelsdrängen upplyfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
