Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess egna medlemmars, ministrars och generalers anklagande.
För öfrigt skulle domstolens åklagare kunna låta döma hvem
han ville. Enligt lagen af den 10 Mars skulle de brott, som
föllo under tribunalets domvärjo, vara s. k. kontrarevolutionära,
d. v. s. rojalism, federalism o. d., och straffen de i lagarna
stadgade samt för af dessa ej förutsedda brott: deportation.
Ett synnerligt tacksamt verksamhetsfält öppnade naturligtvis
emigrantlagstiftningen. Dödsstraffet verkstäldes på
Karrusellplatsen (place de la Réunion) till den 10 Maj, men därefter
med anledning af konventets inflyttning i Tuilerierna på den
af Ludvig XVI invigda Revolutionsplatsen. Tribunalets förste
president hette Montané, men sedan denne gjort sig skyldig
till protokollsförfalskning (t. ex. i Charlotte Cordays process),
fängslades han den 30 Juli 1793 och fick till efterträdare
Robespierres vän Herman; v. president blef i Sept. s. å.
Dumas. Alla dessa voro jurister. Bland domrarne hafva
i synnerhet landtbrukaren Foucault, läkaren Coffinhal och
juristen Scellier förvärfvat en sorglig ryktbarhet, och bland
jurymännen exmarkisen de Montflabert, som lät kalla sig
Dix-Août (Tionde Augusti), snickaren Trinchard, presten
Vilate och konventssuppleanten David (ej att förblanda med
målaren). Dessa liksom flertalet af deras kamrater voro de
maktegandes kreatur, alltid färdiga att förtjäna sina arvoden
(äfven jurymännen erhöllo från början af Juli 1793 sådana)
genom att på första vink sända de anklagade till döden,
hvarför de också hedrades med namnet »solida» af tribunalets
åklagare, Fouquier Tinville, en f. d. prokurator vid Châtelet
och tjänsteman vid tribunalet af den 17 Aug. Ingen
österländsk despot har någonsin haft en pålitligare utförare af sina
blodiga nycker än välfärds- och säkerhetsutskotten funno i
denne man, som med samma beredvillighet förpassade skyldiga
och oskyldiga, aristokrater och jakobiner, vänner och fiender
till schavotten. Naturligtvis har man att söka den
hufvudsakliga förklaringen till hans beteende i den gemenaste
servilism, men blodet berusar, och med tiden synes han funnit
ett nöje i sitt gräsliga yrke. Bland hans substituter märkes
belgaren Fleuriot, förut biträde åt en arkitekt.
Till maktväxlingen i Juli, ja ännu under de första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
