- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
467

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

båda unga svågrarne Ducos och Fonfrède, om huru Vergniaud
föredrog att dö med sina vänner framför att taga gift, om
huru de tillbragte natten med att sjunga och tala om
fäderneslandet eller lyssna till den alltid glade Ducos’ skämt[1].
Några af dem biktade, såsom Fauchet, hvilken afsvor sina
revolutionära »villfarelser», och möjligen Gensonné. Brissot
och Vergniaud dogo »såsom filosofer». Mot middagstiden
följande dagen (d. 31 Okt.) fördes de till afrättsplatsen,
sjungande Marseilläsen. Paches’ oro för att lugnet skulle störas
är ett bevis på det deltagande, som deras öde uppväckte
jämväl i Paris.

Den 6 Nov. 1793 kom ordningen till hertigen af Orléans,
som dog ångerfull öfver hvad han brutit mot sin kungliga
frände, och den 8 till madame Roland. I fängelset skref hon
sina memoarer och väckte allmän beundran genom sitt mod
och sin högsinthet, och hon bevarade dessa egenskaper både
inför domstolen och på afrättsplatsen. Då jurymannen David
frågade, huruvida hon ej stått i särskildt förhållande till
någon af girondisterna, låtsade hon ej förstå denna gemena
insinuation, och vid ankomsten till afrättsplatsen böjde hon sitt
hufvud för frihetsgudinnans staty, yttrande: »O Frihet, huru
många brott begår man ej i ditt namn!» Hennes man dödade
sig vid underrättelsen om hennes död. Synnerligt upprörande
var Baillys öde. Han afrättades den 11 Nov. på Marsfältet,
»platsen för hans brott den 17 Juli», sedan en pöbelhop
tilllåtits att först på det skändligaste sätt misshandla honom.
»Du darrar», sade en af hans plågoandar. »Min vän, det är af
köld», svarade den vördnadsvärde gubben. Den 14 Nov.
fördes Manuel till afrättsplatsen under jubel af sina medfångar,
hvilka erinrade sig septembermorden. Barnave och Duport
du Tertre,
som från riksrätten tagits i arf af
revolutionstribunalet, afrättades den 28 Nov., och den 7 Dec. madame
Dubarry, anklagad för förbindelser med emigranter. Hon
fruktade så för döden, att hon med våld måste föras under
fallbilan. Exministern Clavière förekom följande dag genom


[1] Anekdoten, att de under sin sista natt skulle hållit ett gästabud,
saknar historisk grund liksom ock berättelsen, att de under fångenskapen,
plägat uppföra skådespel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0481.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free