Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förändrades till Port-la-Montagne (Berghamnen). I Elsass gaf
St. Just i förening med Lebas fria tyglar åt sin fanatism
och despotism. Under namn af tvångslån utpressade han
millioner efter millioner, i Strassburg sutto vid slutet af år
1793 öfver 2 000 människor i fängelse, och guilotinen var i
ständig gång. Hans medhjälpare var till en början en förlupen
tysk prest vid namn Schneider, åklagare vid Strassburgs
revolutionstribunal. Denne pålade stadens bryggare och bagare
till straff för deras girighet en skatt af respektive 250 000
och 300 000 L. och skaffade sig och en af sina vänner hustrur
genom »rekvisitioner», men slutligen ådrog han sig St. Justs
onåd och förpassades då genom det parisiska
revolutionstribunalet ur verlden.
I Arras rasade en f. d. prest vid namn Lebon, ett af de
märkligaste exemplen på det demokratiska »kejsarevansinnet».
När man ej visade honom den vördnad han fordrade, utropade
han: »Förr gåfvo alla plats för en prins, och man rör sig ej
för mig, en folkrepresentant, som är mer än en konung!»
Och liksom fordom Ludvig XI sällskapade han med bödeln.
Hedersplatsen bland de vidunder, som jakobinismen
frambragt, intager dock Carrier, som skickats till Nantes för att
nedslå »federalismen» i Bretagne och »rojalismen» i Vendée.
Hans förnämsta verktyg voro ett »revolutionsutskott», hvars
medlemmar togo personlig del i mördandet, och en
revolutionsarmé, kallad »Marats kompani» och rekryterad med notoriska
brottslingar. En af hans handtlangare hade till specialitet
att på den vendéeska landsbygden mörda kvinnor och barn,
och om en annan intygades, att han plägade fylla sina fickor
med afskurna delar af människolik. Carrier själf gaf order
till arméerna att utrota hela befolkningen i Vendée, han
måste själf erkänna att 2—500 personer om dagen plägade
afrättas, och det intygades, att bland dem befunno sig vendéer,
som mot löfte om nåd sträckt vapen, kvinnor — äfven
hafvande — samt barn i mängd. Fångar fingo omkomma af
vanvård och hunger; de, som buro till dem mat, kastades i
fängelse, och det är bevisligt, att åtminstone åtskilliga gånger
fängelserna rensades genom massdränkningar i Loire, s. k.
noyader, bestående däri, att fartyg fullpackades med fångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
