Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter aristokratiens fall fann han sig öfverglänst och ringaktad
af de lysande personligheter, som i den konstituerande
församlingen representerade den högre bourgeoisien; han gjorde
då till sitt mål att i demokratiens namn störta äfven dessa
män och denna klass, och han valde härvid sin ståndpunkt
så, att han kunde höja sig öfver den allmänna nivån utan
att befara många rivaler bland sina meningsvänner. Med
sina aristokratiska vanor, sina literära pretentioner imponerade
han på de revolutionärt sinnade småborgarne, till hvilkas
orakel han gjorde sig; de voro smickrade af hans förtrolighet,
och de skänkte honom villigt den beundran, som hans fåfänga
ej kunde undvara, men som han förgäfves sökt bland de
bildade. Från mängden af sina kamrater i agitationen, en
Hébert, Chaumette o. s. v., skilde han sig åter förmånligt
genom sitt — säkert välförtjänta — rykte för en anständig
vandel och ekonomisk ärlighet, och sålunda blef han »den
omutlige» (l’incorruptible), som i vida kretsar ensam ansågs
fullt värdig att leda landets öden. Särskildt var hans anseende
stort bland de kvinliga jakobinerna. De egnade honom samma
afgudiska dyrkan, som religiöst öfverspända kvinnor stundom
egna sina prester. Hans vältalighet, som ej för vanliga
människor företedde något utomordentligt, försatte hans
beundrarinnor i ett tillstånd af mystisk hänryckning, och i väsentlig
mån hafva de bidragit till hans storhet. Så snart han
öppnade sin mun, vare sig hos jakobinerna eller i konventet,
utbröto dessa »revolutionens megäror», som på båda ställena
beherskade läktarne, i ursinniga bifallsrop, och det var ej för
någon rådligt att visa en afvikande uppfattning. Så växte,
i samma mån revolutionen undertryckte all högre duglighet
och sedan den jakobinska klicken genom sina brott och den
öfriga befolkningens feghet kommit till väldet, Robespierres
inflytande blott genom den position han förstått intaga, ty
fåfängt är att söka förklaringen därtill i hans
statsmannavyer eller hans handlingskraft. Hos dantonisterna och
hébertisterna kan man finna det ena eller det andra, men ej
hos denne trånga dogmatiker, hvilken sedan han väl arbetat
sig in i en tankegång, skyggade tillbaka för hvarje afvikelse
därifrån. Motvilligt accepterade han de initiativ, som utgingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
