Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var emellertid, att välfärdsutskottet efter denna tid för hvarje
vecka lät tillställa det parisiska kommunalrådet 1 million L. Tack
vare maximum, tvångskursen och den af Ronsin kommenderade
revolutionshären, som användes till att för hufvudstadens
proviantering brandskatta landsbygdens befolkning, lemnade dessa
försträckningar ett ståtligt öfverskott, som — spårlöst försvann.
Det var det apanage åt Paris’ demagoger och revolutionära
pöbel, genom hvilket konventet köpte sig tillåtelse att existera,
och som landet i sin helhet och särskildt bönderna fingo
betala. Åt de sistnämda beredde man dock någon ersättning
på bekostnad af en ännu mer undertryckt samhällsklass, i det
den 17 Juli 1793 alla seignöriella räntor afskaffades utan
lösen.
Sådan var jakobinismens beryktade finanspolitik. Man
har däri stundom velat se ett socialistiskt försök, men i själfva
verket är detta nästan att göra den för stor ära. Huru mycket
socialismen än felar genom att vilja undertrycka all frihet,
utgör den dock ett försök att gifva arbets- och
förmögenhetsförhållandena en verklig organisation, men om något sådant
var här ej fråga. Förfaringssättet mot bönderna, mot
arbetarne i Lyons fabriker o. s. v. visar, att det ej ens var fråga
om, att åstadkomma en jämnare egendomsfördelning till
förmån för det lägre folket i allmänhet. Nej, den jakobinska
finanspolitiken innebar blott ett godtyckligt störande af
näringslifvets frihet eller en brutal plundring af vissa klasser, i bästa
fall till förmån för staten, men oftast blott till förmån för en
handfull demagoger och den del af det lägre folket, som lät
bruka sig såsom dessas garde[1].
Om initiativets ära — eller skam — med afseende på
den jakobinska finanslagstiftningen i synnerhet tillhör
hébertisterne, så har man att i Danton se den förnämste
målsmannen för den lagstiftning, som afsåg skapandet af en stark
revolutionär regering. Äfven efter sitt utträde ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
