Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Legendre helt och hållet ur fattningen och skrämde äfven
konventet att öfvergifva den man, som han med bitter afund
kallade dess »idol». St. Just utarbetade anklagelseakten, men
Robespierre hade till hans ledning uppsatt noter, som vittna
om hans djupa hat. Hela akten var en väfnad af infamier
och slutade med beskyllningen, att de anklagade velat
återinföra konungadömet. I fängelset skref Desmoulins till sin
hustru ett bref, som vittnar om den älskvärdhet, hvaraf denna
oberäkneliga natur var mäktig, och Philippeaux skref med
en sinneshöghet, värdig en stoiker eller en kristen, till sin
maka och son, att de ej skulle sörja öfver hans död, emedan
den skulle gagna den goda sak, för hvilken han kämpat.
Äfven Danton framstod »såsom sin lyckas öfverman», men
åtskilliga yttranden, som han fälde, vittna om, att han djupt
kände fäderneslandets förnedring[1].
Den 2 April (13 Germinal) 1794 instäldes Danton,
Desmoulins, Lacroix, Philippeaux, Hérault de Séchelles och Fabre
d’Eglantine för tribunalet. För att skymfa dem gaf man dem
till sällskap den chabotska förfalskareligan, i hvilken äfven
Bazire genom sin vänskap för Chabot indragits, och samtidigt
dömdes också Westerman, Philippeaux’ medhjälpare i den
vendéeska militäranarkiens bekämpande. På presidentens,
Hermans, fråga om hans namn och bostad svarade Danton:
»Min bostad skall snart vara i intet och mitt namn skolen
ni finna i historiens Pantheon». Välfärdsutskottets kreatur i
domstolen bragtes i ej ringa förlägenhet genom hans liksom
hans vänners oförskräckta uppträdande, hvarför Herman
oupphörligt sökte nedtysta dem. Mest besvärande var deras
begäran, att en mängd konventsledamöter skulle höras såsom
vittnen, hvarigenom saken i viss mån skulle dragits inför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
