Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller under revolutionen» och i båda fallen ovärdig att lefva
i det nya samhället. Liksom sina beundrare såg han i sig
den franska demokratiens personifikation. Omedvetet har han
karaktäriserat sin egen uppfattning, då han (den 5 Febr.)
yttrade, att i en monarki endast monarken kan älska
fäderneslandet, emedan han ensam har ett sådant. Hans kärlek till
demokratien berodde just på, att han betraktade sig såsom
dess enda sanna representant, och därför syntes honom en
hvar, som dristade motsätta sig eller täfla med honom, vara
en majestätsförbrytare, som själfva dygden och humaniteten
ålade honom att utrota.
Nu ansåg han också tiden kommen att realisera den
rousseauska statsreligionen. Den 7 Maj (18 Floréal)
utvecklade han i välfärdsutskottets namn sina religiösa idéer för
konventet, och så stor var vanan att lyda honom, att denna
församling, som nyss låtit sig ryckas med af de ateistiska
zeloterne, nu applåderade hans anatemer öfver dessa samt
antog hans förslag, att det franska folket skulle erkänna ett
högsta väsende samt själens odödlighet och upprätta en härpå
grundad kult. Det lider intet tvifvel, att Robespierre i denna
sak var fullkomligt uppriktig. Han omfattade den rousseauska
deismen med samma förståndets fanatism som den, hvarmed
t. ex. det 4:de århundradets dogmifrare eller den skottska
presbyterianismens förkämpar under det 17:de omfattade sina
system. Emellertid får man ej häller här lemna hans
egenkärlek och hersklystnad ur räkningen. Det var hans ständiga
grämelse, att han ej kunde fängsla folkets inbillningskraft
genom den krigiska äran; nu ville han i stället göra det
genom religionen och, en ny Muhammed, i sin person förena
folkledaren och religionsstiftaren.
Att det ej var hans mening att blott och bart återställa
katolicismen är tydligt nog. Hans föredrag den 7 Maj
innehöll häftiga utfall mot presterna, och ehuru han i den lag,
som blef resultatet häraf, utlofvade religionsfrihet, beredde
han sig möjlighet att befria sin religion från hvarje
konkurrens vare sig från katolicismens eller ateismens sida genom
tillägget, att »alla aristokratiska och mot den offentliga
ordningen stridande sammankomster» skulle undertryckas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
