Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom, bragtes han liksom Carnot alt mer och mer i
opposition mot den teoretiserande jakobinismen, och äfven han blef
därför en motståndare till dennas öfversteprest.
Säkerhetsutskottet intog till välfärdsutskottet samma
ställning som polisministern under l’ancien régime intagit till
statsrådet, d. v. s. uppgjorde i samråd med välfärdsutskottet
listorna på despotismens blifvande offer. Dess ledare, en
Vadier, Amar, Panis, tillhörde revolutionens grymmaste
blodsmän, men voro mera af Billauds och Collots slag än af
Robespierres, och denne hade dessutom gifvit dem en särskild
anledning till missnöje, då han (Maj 1794) för välfärdsutskottets
räkning låtit upprätta en särskild polisbyrå, i hvilken St.
Just eller han själf vanligen presiderade, och som var ämnad
att göra honom oberoende af säkerhetsutskottet. Afundsjukt
om sin makt, blef därför detta hans fiende. Endast på
tvänne af dess medlemmar, målaren David och Lebas, kunde
han räkna.
Medlet, som skulle lemna alla hans fiender i hans våld,
var en ny lag angående revolutionstribunalet, hvilken han den
10 Juni (22 Prairial) 1794 genom Couthon lät förelägga
konventet. Men äfven i ett annat hänseende är detta förslag
märkeligt. Robespierre hade i själfva verket så lefvat sig in i
skräckväldet, att han ej kunde frigöra sig därifrån, och hvarje
försök därtill, som han gjorde, ledde till ett bakslag i motsatt
riktning. Vi hafva redan sett ett exempel härpå i hans
förhållande till hébertisterne och dantonisterne; nu lät han den
ansats till större mänsklighet, som deismens proklamerande
synes hafva bort innebära, åtföljas af — skräckväldets stegring
öfver alla gränser. Förslaget stadgade nämligen, att, då
materiella eller moraliska bevis funnos, behöfde ej vittnen
höras, och frånkände de anklagade rätten till
rättegångsbiträden under förklaring, att de patriotiska jurymännen voro ett
tillräckligt försvar för förtalade patrioter, men att
konspiratörer ej borde hafva försvarare. Det kände blott ett slags
brottslingar: »folkets fiender», och för dessa blott ett straff:
döden, och dess definitioner på folkfiender voro så sväfvande,
att i själfva verket ingen fans, som ej kunde inpassas under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
