Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon af dem[1]. Det vigtigaste i politiskt hänseende var
emellertid, att förslaget ej längre gjorde konventets bifall till
vilkor för konventsledamöters anklagande inför domstolen.
Härigenom skulle äfven dessa blifva prisgifna åt Robespierres
godtycke, men denna utsigt framkallade i konventet en sådan
förskräckelse, att det för första gången på länge visade ett
tecken till själfständighet. Mot vanan begärdes ajournering.
Robespierre genomdref dock, att förslaget genast blef lag,
men den följande dagen upplågade motståndet å nyo, och
konventet förbehöll sig genom ett tillägg sin gamla rätt att
ensamt få besluta om sina ledamöters anklagande. Detta tecken
till motstånd både oroade och retade Robespierre, och dagen
därpå sökte han lugna farhågorna genom förklaringen, att
det aldrig varit meningen att antasta denna rätt, men på
samma gång tog han ett par af oppositionsmännen — Bourdon
de l’Oise och Tallien — i en så fruktansvärd upptuktelse, att
de bäfvande föllo till föga, och konventet nödgades återtaga
tillägget.
Redan förut hade Dantons och Héberts vänner anat
Robespierres onda afsigter; nu öfvergingo deras misstankar, trots
hans ofvan nämda försäkran, till visshet, och för att rädda
sig beslöto de att söka störta tyrannen.
Den mest bullersamma inom förbundet var den
excentriske klädeshandlaren Lecointre, men dess egentlige talare och
chef: Tallien; han hade ej blott att söka rädda sig själf
utan äfven fru de Fontenay, som Robespierre den 30 Maj
låtit fängsla. Förbundets diplomat var Lyons bödel, Fouché,
Robespierres like i falskhet, men saknande alla grundsatser,
en mästare i intriger och nu outtröttlig i att söka vinna
anhängare åt konspirationen. Dess militäriska förmåga var
Barras, f. d. adlig officer, därefter skräckman af egoism,
utsväfvande, men energisk och modig. Äfven Fréron, Barras’
medbrottsling från Toulon, bör räknas till ledarne. De män,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
