Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som företogo sig att bekämpa Robespierre, voro som man
finner ofta alt annat än aktningsvärda, ja man kan säga, att
några af dem voro vida föraktligare än han, men däremot
tillhörde Robespierres handtlangare i allmänhet jakobinismens
värsta afskum, under det att hans moraliskt underlägsna
motståndare förmådde vinna understöd hos hederligt folk. Denna
egendomliga företeelse har sin förklaring å ena sidan däri,
att Robespierre af sina kreatur fordrade en osjälfständighet,
som vanligen endast är möjlig hos sedligt afsigkomna naturer,
och å andra sidan däri, att hans motståndare med alla sina
laster dock ej såsom han representerade själfva principen i
skräckväldet, hvarför de kunde tjäna till vägbrytare för dettas
fiender.
Lagen af den 22 Prairial gaf äfven utveckling åt de
frön till opposition, som vi funnit inom regeringsutskotten.
Den var uteslutande ett verk af Robespierre och Couthon —
St. Just var vid dess utarbetande frånvarande på en
beskickning — men icke dess mindre hade den framlagts i
välfärdsutskottets namn. Denna egenmäktighet föranledde den 11
Juni en häftig ordväxling mellan Billaud och Robespierre, och
en ännu häftigare scène egde rum, då den senare redan några
dagar därefter ville tillämpa lagen på de uppstudsiga
konventsledamöterna. De mera själfständiga inom utskotten
förstodo, att den enda motvigt de kunde uppställa mot
Robespierres tyranni var konventet, och de vägrade därför att låta
detta genom en ny proskription ytterligare försvagas och
förslafvas.
Detta motstånd förmådde Robespierre att i allmänhet ej
mer bevista välfärdsutskottets sammankomster. Han saknade
fullkomligt förmågan af improvisation, och detta i förening
med hans nervösa temperament kom honom att vid direkta
anfall förlora fattningen, hvarför han hälst undvek att utsätta
sig för sådana, men antagligen beräknade han äfven, att det
tecken till onåd, som hans frånvaro innebar, skulle skrämma
hans medregenter, och på samma gång brännmärka dem
inför hans meningsvänner, d. v. s. förbereda deras fall. Denna
hans frånvaro hafva hans försvarare begagnat för att fritaga
honom från ansvaret för de excesser, hvartill skräckväldet nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
