Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med hvilka Europas tyranner hotade honom, och tack vare
hvilka, såsom han själf sade, han ej mera hade något att
»afundas» krigets hjältar. Men den nervskakning han
undergått fordrade också försoningsoffer, och möjlighet härtill
bereddes i ymnigt mått genom den kort därpå antagna lagen
af den 22 Prairial; 52 personer anklagades för att vara
Lamirals och Cécile Renaults medbrottslingar i »utlandets
sammansvärjning» och fingo liksom de (29 Prairial) bestiga
schavotten[1]. Men ej ens detta var nog för att försona det
tillämnade majestätsbrottet. Genom sitt kreatur, den nye
ministern Herman, lät Robespierre hopsätta fabeln om
»sammansvärjningar i fängelserna»; angifvare anskaffades bland
fångarne, och nu rensades de öfverfylda fängelserna genom en
rad af »fournéer», som bragte gubbar, kvinnor, barn om 14
års ålder, ofta i skaror af 50 à 60 åt gången, till
afrättsplatsen. Så stor var den brådska, med hvilken man gick till
väga, att personer förblandades med hvarandra och redan
afrättade ånyo dömdes! Bland offren för detta blodbad märkas
skalden André Chénier och general Beauharnais. Under
månaden Messidor (19 Juni—19 Juli) afrättades 796 och in
alles från den 10 Juni (22 Prairial) till Robespierres fall den
27 Juli: 1 366. Detta oerhörda människoslagteri började
slutligen framkalla oroande tecken af ogillande från det parisiska
borgerskapets sida, hvarför utskotten den 14 Juni funno för
godt att flytta guilotinen från Revolutionsplatsen till den mera
aflägsna Bastiljplatsen och 3 dagar därefter till den ännu
aflägsnare Place du Trône (nu de la Nation).
Under det denna blodsorgie pågick, bedrefvo
konspiratörerne i tysthet sitt verk. Detta var emellertid i hög grad
vanskligt. Efter den nya religionens proklamerande var
Robespierres anseende hos det revolutionära borgerskapet större än
någonsin. Dessa handtverkare och småhandlare, som på god
tro entusiasmerat sig för jakobinismen, klängde sig
krampaktigt fast vid »den omutlige» och detta hans verk för att
under den moraliska bankrutt, som jakobinismen i allmänhet
nu företedde, åtminstone hafva något att blicka upp till, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
