- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
500

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om Robespierre försummade utskotten, så »predikade» han i
stället så mycket flitigare för jakobinerne. Men utom
Robespierres popularitet funnos äfven andra svårigheter för hans
bekämpande. Utan centerns bistånd var berget vanmäktigt,
men de moderate, som hittills skymfats och förföljts af
montagnarderne och sett Robespierre mot desse beskydda »de 73»,
kände sig föga hågade att gå bergets ärenden, fruktade icke
utan skäl, att, om de väl komprometterat sig, jakobinernes
husliga tvister skulle uppgöras — på deras bekostnad, och
funno sin bästa politik i att låta sina fiender förgöra
hvarandra. I själfva verket tillbakavisade de också upprepade
gånger de förslag, som gjordes dem af konspiratörerne. Hvad
åter angick Robespierres medregenter i välfärdsutskottet,
tvekade äfven de och skulle hälst önskat en fredlig uppgörelse med
Robespierre, emedan de befarade, att dennes störtande skulle
kunna leda till en efterräkning med deras egna blodsdåd eller
åtminstone till brytandet af utskottets allmakt[1].
Säkerhetsutskottet visade däremot mera benägenhet för ett verkligt
förbund med konspiratörerne, och härifrån utgick t. o. m.,
redan den 15 Juni (27 Prairial), det första öppna anfallet
mot Robespierre. En gammal förryckt kvinna vid namn
Katarina Théot uppträdde denna tid med anspråk på att
stifta en ny religion, lät sig nämnas »Guds moder» och
samlade omkring sig några svärmare, bland andra
kartusianermunken Gerle, hvilken stod i förbindelse med Robespierre.
Säkerhetsutskottet bemäktigade sig denna sak för att göra
Robespierre misstänkt och förlöjliga hans nya religion, och
Barère gaf det i hemlighet sitt understöd. Af honom och
Vadier utarbetades en rapport, som den nämda dagen
föredrogs för konventet, inom detta väckte mycken munterhet
och föranledde hela sällskapets hänvisande till
revolutionstribunalet. Ehuru Robespierre ej namngifvits, kände han
dock slaget och nödgade välfärdsutskottet att förhindra
rättegången.

Huru mycket Robespierre än irriterades genom detta och
andra oppositionstecken, skulle han dock antagligen ännu


[1] Carnot torde dock få undantagas härifrån, ty hans brytning med
triumviratet blef dag för dag alt afgjordare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0514.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free