Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»frihetens slaf, en lefvande martyr för republiken», och under
hycklande försäkringar, att han ej åsyftade någon anklagelse,
utslungade han en mängd obestämda beskyllningar, af
hvilka centern lika väl som venstern, utskotten lika väl som
konventet kände sig hotade, och härigenom retade han mot
sig alla partier. Så stark var dock konventets vana att
underkasta sig honom, att, så snart han slutat, själfva Lecointre
föreslog, att talet skulle tryckas, och man nöjde sig icke ens
härmed, utan beslöt dess utdelning till alla landets
kommuner. Då, när hans seger sålunda redan syntes tryggad, reste
sig Vadier och Cambon för att försvara sig mot
beskyllningar, som han riktat mot dem särskildt, och detta öppna
anfall var nog för att bringa honom ur fattningen. Knappt
märkte de sammansvurne detta, förr än de återfingo sitt mod;
den ene talaren efter den andre föll öfver Robespierre; man
uppmanade honom att nämna dem, han anklagade, och då
han vägrade, återtogs beslutet om talets utsändande till
kommunerna.
Robespierre ansåg sig dock ej såsom besegrad. På
aftonen lät han sitt tal beundras af jakobinerna, och han
uppväckte här en hänförelse, som kom David att gifva det
oförsigtiga löftet att tömma giftbägaren, om Robespierre måste
göra det. Collot och Billaud försökte förgäfves få tala och
måste skymfade rymma fältet.
På natten gjordes ett sista försök till försoning mellan
St. Just å Robespierres vägnar och utskotten, och St. Just
lofvade därvid att låta ett tal, som han följande dag ämnade
hålla i konventet, på förhand granskas af välfärdsutskottet.
Följande dagen (den 27 Juli, 9 Thermidor) infann sig
Robespierre segerviss i konventet, iförd samma drägt som han
burit på »det högsta väsendets» fest och »omsorgsfullare
friserad än vanligt». Utan att hafva uppfylt sitt löfte till sina
ämbetsbröder, började St. Just föredraga sitt tal, men nu hade
också de sammansvurne beslutit att våga ett afgörande slag.
Tallien afbröt honom; i det samma infunno sig de båda
regeringsutskotten, och äfven Billaud och Barère bröto nu öppet
med Robespierre. Dennes vänner på läktarne skrämdes till
tystnad, i det en af dem häktades, hans vänner inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
