Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 3. Den fria författningens undergång (Konventets afslutning och Direktoriet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig en för alla föreskrifven förbindelse att lyda statens lagar.
Sedan »de 73» inkommit i konventet, sökte de bereda
upprättelse äfven åt de de öfverlefvande utom lagen stälda
girondisterne. Några thermidorister, såsom Chénier,
understödde dem häri, men i allmänhet ryggade dock partiet
tillbaka för att på detta sätt bryta stafven öfver hela
jakobinismen. Den parisiska ungdomen omfattade emellertid äfven
ifrigt denna sak, liksom bestraffandet af »de stora
brottslingarne», mot hvilka Lecointre fortsatte sina anfall, och omsider
beslöt konventet den 2 Mars 1795, att Billaud, Collot, Barère
samt Vadier skulle häktas, och den 8 återkallades Louvet,
Lanjuinais, Isnard, Larivière jämte 13 deras olyckskamrater.
Följande dagen afskaffades t. o. m. minnesfesten öfver den 31
Maj och beslöts åtal mot Bouchotte och Pache såsom
upphofsmän till revolutionen af denna dag[1].
Inom intet område visade det sig svårare att reparera
skräckväldets missgrepp än inom det ekonomiska. Trots
rekvisitionerna, revolutionsarméens plundringsexpeditioner och
maximum, eller rättare just i följd af detta vansinniga
våldförande af näringslifvets grundprinciper hade tillförseln till
Paris under själfva skräckväldet blifvit alt mindre och mindre,
och sålunda hämnade sig det tyranni, som hufvudstaden
utöfvade mot det öfriga landet, på dess egna innevånare. När
Robespierres fall borttagit fruktan för guilotinen, störtade det
konstlade systemet af sig själf tillsammans, och den 24 Dec.
1794 fann konventet sig föranledt att upphäfva hela
maximilagstiftningen. Tvifvelsutan var detta enda medlet till
räddning, men denna kom ej på en gång. Förtroendet, som
är näringslifvets första grundvilkor, var alt för djupt skakadt,
och därför åstadkom den plötsliga öfvergången från tvång till
frihet till en början blott en ytterligare stegring af nöden.
Till denna bidrog äfven assignaternas fall. Skräckväldet hade
jämväl gifvit missbruket med dem jättelika dimensioner.
Under det samma (Juni 1793—Juni 1794) skapades assignater
för öfver fem milliarder, d. v. s. mer än under hela den
föregående tiden. Också hade kursen, trots guilotinen, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
