Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 3. Den fria författningens undergång (Konventets afslutning och Direktoriet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmänna förvirringen genomdrifva sina syften. Men
majoriteten förblef fast, och efter 4 timmars förvirring återstälde
»ungdomen» lugnet. Majoriteten begagnade sig af denna
händelse för att söka fullständigt nedslå det jakobinska
partiet. General Pichegru utnämdes till högsta befälhafvare i
Paris. Konventet beslöt, att Billaud, Barère och Vadier
skulle deporteras till Guyana, och under denna och följande
dagar lät det fängsla flere medlemmar af berget såsom anstiftare
af resningen. Bland dem märkas Duhem, Leonard Bourdon,
Amar, Thuriot, Lecointre och t. o. m. Cambon[1]. Den
sistnämdes efterträdare i ledningen af finansverket blef Johannot,
men såsom vi redan sett förmådde ej häller han afvända det
föregående finanssystemets olycksaliga följder. Så lyckades
det ännu en gång den yttersta venstern att förmå den
hungrande befolkningen att resa sig, och denna gång antog
upproret vida fruktansvärdare dimensioner. På morgonen den
20 Maj (1 Prairial) stormades konventet af vilda skaror,
hvilka man gifvit samma program som den 12 Germinal.
Konventsledamoten Féraud, som sökte skydda presidenten
Boissy d’Anglas, mördades, och en smedsgesäll vid namn
Tinel kringbar hans hufvud på en pik. Hela dagen var
konventet skådeplats för den gräsligaste förvirring, och först
vid midnattstiden befriades det af »ungdomen» under Raffet,
Legendre m. fl. Men följande dag ryckte St. Antoines samt ett
par andra förstäders bataljoner med kanoner mot konventet;
det öfriga nationalgardet uppträdde åter till dess försvar, och
konventet kunde endast genom att delvis gifva efter för de
upproriskas fordringar hindra, att Tuilerierna blefvo
skådeplats för en formlig slagtning. Under tiden hade det i tysthet
inkallat 4 000 man linietrupper, och sedan St. Antoine den
22 Maj ånyo visat sitt trots genom att på själfva
afrättsplatsen befria Tinel, beslöt man att rikta ett afgörande slag
mot denna anarkiens förnämsta härd. Den 23 kringrändes
förstaden med linietrupperna samt en elitkår af
nationalgardet — hufvudsakligast bestående af »ungdomen» — och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
