Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 3. Den fria författningens undergång (Konventets afslutning och Direktoriet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antagande, blef på ett ödesdigert sätt karaktärgifvande åt
hela direktorialstyrelsen. Efter den 13 Vendémiaire
återgingo thermidoristerne alt mer till sina förra jakobinska
principer, och ehuru de fria valen utfallit i moderat anda,
var det dock de, som tack vare de ofria beherskade den
lagstiftande kåren. Det sätt, hvarpå de begagnade sin makt vid
utseendet af direktoriets medlemmar, är i hög grad
karaktäristiskt. Den allmänna meningen önskade på denna plats se
en Lanjuinais, en Boissy, men thermidoristerne hade i
hemlighet öfverenskommit om, att ingen, som ej röstat för Ludvigs
död, skulle få plats i regeringen, och då de hade öfvervigt i
de femhundrades råd, åstadkommo de ett sådant förslag, att
de gamle nödgades utse Barras, Reubell, La
Révellière-Lépeaux, Letourneur och Sieyès, hvilken sistnämde
emellertid i följd af afsägelse ersattes med Carnot.
Den på sådant sätt bildade regeringen satte genast med
tillhjälp af den s. k. amnestien af den 4 Brumaire åter
förföljelserna i gång mot edvägrande prester och emigranter.
De förra hade nämligen börjat återkomma, lockade af den
proklamerade religionsfriheten, och då af de vid pass 170 000
människor, som emigrerat, det allra största antalet gjort det
ej af hat till revolutionen, utan för att rädda lifvet, är det
klart, att en stor mängd sökte återvända till fosterlandet, så
snart mänsklighetens och billighetens grundsatser där åter
tycktes skola komma till heder. Sitt villigaste verktyg vid
dessa förföljelser fann regeringen i en af ministrarne, Merlin
de Douai, hvilken, efter att under den konstituerande
församlingen hafva varit konstitutionell monarkist och i
konventets första tid girondist, sedan låtit skrämma sig till att ställa
sin stora juridiska skicklighet i skräckens tjänst — det var
t. ex. han, som redigerat »lagen om de misstänkte». Äfven
katolicismen själf var föremål för de maktegandes ovilja.
I trots af religionsfriheten sökte de genom allehanda
trakasserier försvåra utöfningen af dess kult, och en af direktorerna,
La Révellière-Lépeaux, gjorde till sin specialitet att i en
slags deistisk religion, den s. k. Theophilantropismen, bereda
den en farlig konkurrent. Emellertid hotade ett hinder att
resa sig mot regeringens despotiska sträfvanden i de lokala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
