Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 3. Den fria författningens undergång (Konventets afslutning och Direktoriet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och då de gamles råd genast godkände detta dekret, var
statskuppen sålunda fullbordad. I Paris, där jämt 10 år förut
ryktet om ett tillämnadt attentat mot representationen
framkallat en så fruktansvärd resning, mottogs underrättelsen om
hvad som skett med fullkomlig likgiltighet eller t. o. m. med
belåtenhet; så grundligt hade jakobinernas välde under
skräcktiden och direktoriet lyckats tillintetgöra den glödande
frihetskärlek, som utmärkte revolutionens första tid.
Under det att Bonaparte med kraftig hand öfvertog den
egentliga styrelsen, utvecklade nu Sieyès för de båda rådens
utskott planen till denna idealförfattning, med hvilken han
ville lyckliggöra verlden. Det befans vara ett försök att skapa
garantier mot de betänkliga praktiska konsekvenserna af den
rousseauska teorien om folksuveränitet och allmän jämlikhet
utan att därför behöfva uppoffra själfva teorien. Att Sieyès
nu insåg behofvet af dylika garantier visar, att revolutionens
erfarenheter ej ens för denne hårdnackade teoretiker gått
spårlöst förbi, men å andra sidan röjer det medel, genom hvilket
han ville nå sitt mål, att han fortfarande betraktade
samhällslifvet blott i abstraktionens kamera, ty medlet bestod i ett
system af krafter och motkrafter, visserligen sinnrikt uttänkt,
men så inkrångladt, att det endast kunde arbeta under
förutsättningen, att inga störande inflytelser kunde uppstå från
själfva de varelser, på hvilka det skulle tillämpas, d. v. s.
under förutsättningen att dessa voro, ej konkreta
personligheter med skiftande anlag och stridiga passioner, utan abstrakta
enheter.
Den rousseauska teorien räddades genom proklamerandet
af en allmän af alla egendomsförhållanden oberoende lika
rösträtt (nämligen för myndiga män), men dess utöfning
inskränktes till rätten att uppställa — kandidater till
offentliga uppdrag. De valberättigade (omkring 5 millioner i hela
Frankrike) skulle nämligen bland sig utse ett slags
kommunala notabler, 1 för hvar 10:de person, hvilka ensamma skulle
vara berättigade att bekläda kommunala tjänster. Dessutom
skulle dessa notabler bland sig utse 1/10 till
departementsnotabler; bland dem skulle departementens styresmän tagas,
och departementsnotablerna skulle äfven hafva att inom sig utse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
