Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - Noter till tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Beugnots memoarer (utg. 1866), Riouffes (utg. 1794 l. 5) och
Beaulieus samt Dauban: Les prisons de Paris sous la révolution,
Paris 1870. Dauphins sorgliga saga har efter offentliga urkunder
utredts af Chantelauze: Louis XVII, Paris 1884. Om Ludvig
XVI:s lif i fängelset har kammartjänaren Cléry (Journal de ce
qui s’est passé a la tour du Temple, pendant la captivité de Louis
XVI, London 1798) berättat, och om hans sista stunder har
Edgeworth efterlemnat en redogörelse (utg. Paris 1814). Om
de kungliga fångarnes lif i Tempeltornet finnes ock ett arbete af
Beauchesne: Louis XVII, 1852. Lallié har skrifvit: Les
noyades de Nantes, 1879, och Dauban: La démagogie en 1793
à Paris, Paris 1867, och Histoire de la rue, du club et de la
famine, Paris 1869. Mémoires sur Carnot par son fils, Paris
1861—3, äro af synnerlig vigt för det skede, som behandlas i
denna bok. Med afseende på den thermidoristiska reaktionen och
direktoriet äro Schmidts anförda arbeten (särskildt
Pariserzustände) af stor vigt, och den nyaste sammanhängande
framställning af denna tid är Sybels i hans a. a. Tyranniet under
direktoriet har efter offentliga handlingar skildrats af Pierre: La
terreur sous le directoire, Paris 1887. Goncourt har skrifvit
Histoire de la société française pendant le directoire, 1855.
Barantes Histoire de la convention (1851—3) och du directoire (1855) är
detaljerad och intressant, men ej alltid tillräckligt kritisk och saknar
(såsom vanligt i äldre franska historiska arbeten) källcitat. Om
det inre förfallet under direktoriets sista tid har Tocqueville i
sina Fragments gifvit intressanta vinkar, och genom offentliga
urkunder har det belysts af Rocqain i L’état de la France au 18
Brumaire, Paris 1874. Med afseende på Napoleons utveckling
och statshvälfningen den 18 Brumaire äro Lanfrey: L’Histoire
de Napoléon I, Paris 1867—75, och Jung: Bonaparte et son
temps (1881) af intresse. En synnerligt skarpsinnig
karaktärsteckning af Napoleon har Taine lemnat i Révue des deux mondes
1887.
II) (Hänvisning fr. s. 400.) Den 2 Januari 1793 beslöts,
att året skulle räknas från den 1 Januari, så att år II skulle
anses börja den 1 Januari 1793, men den 24 November 1793
faststäldes, att årets begynnelse skulle vara den 22 September,
hvarför år I kom att omfatta tiden 22 September 1792—21
September 1793. Året delades i 12 månader, hvar och en på 30
dagar; de benämdes: Vendémiaire, Brumaire, Frimaire
(höstmånaderna); Nivose, Pluviose, Ventose (vintermånaderna); Germinal,
Floréal, Prairial (vårmånaderna); Messidor, Ihermidor, Fructidor
(sommarmånaderna). Hvarje månad delades i 3 afdelningar, hvar
och en på 10 dagar, kallade dekader (décades). Dagarnas namn
skulle vara: Primidi, Duodi, Tridi, Quartidi, Quintidi, Sextidi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
