Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ju mera jag tänkte på vad den gamle mannen hade sagt,
på hans blickar och min, dess mindre kunde jag få klart
för mig vad jag hade hört och sett. Jag misstänkte starkt
att hans nattliga frånvaro icke var för något gott ändamål.
Jag hade endast kommit att få veta förhållandet genom
flickans oskuld, och ehuru den gamle mannen var närvarande
och såg min oförställda förvåning, hade han iakttagit en
besynnerlig hemlighetsfullhet i avseende härpå och gav
mig icke ett ord till förklaring. Dessa betraktelser
återkallade naturligtvis ännu en gång och starkare än förut hans
utmärglade ansikte, hans oroliga sätt och hans rastlösa,
ängsliga blickar. Hans tillgivenhet för flickan vore kanske
icke utan sammanhang med något brott av värsta slag; till
och med denna tillgivenhet var en märkvärdig motsägelse,
ty huru kunde han eljest lämna henne sålunda?
»Stanna här naturligtvis», hade flickan sagt till svar på
min fråga. »Det gör jag alltid.» Vad kunde föra honom
hemifrån nattetid och varje natt? Jag påminde mig alla de
besynnerliga historier, jag någonsin hade hört om mörka
och hemliga dåd, som blivit begångna i stora städer och som
under en lång följd av år undgått att bliva upptäckta. Så
underliga som många av dessa historier än voro, kunde jag
dock icke finna en enda, som lämpade sig för denna gåta,
vilken endast blev dess mera ogenomtränglig, allt eftersom
jag försökte att lösa den.
Fördjupad i sådana tankar fortsatte jag att gå fram och
tillbaka på gatan under två långa timmar. Slutligen
började det att regna häftigt, och överväldigad av trötthet, tog
jag närmaste droska och for hem.
Men hela natten, vakande eller sovande, återkommo
samma tankar och samma bilder bibehöllo insteget i min hjärna.
Jag hade beständigt framför mig det gamla, mörka rummet
— de spöklika järnrustningarna — alla de skelande
ansiktena, som grinade från sten och trä — damm och rost och
maskar, som bo i träet — och ensam mitt ibland allt detta
skräp och förfall och vidrig ålderdom, den vackra flickan
i sin ljuva sömn, leende i sina soliga drömmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
