Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men är den gamle vid gott lynne?» sade mr Swiveller
i lågmäld ton.
»Sitt ned», upprepade hans kamrat.
Mr Swiveller lydde och anmärkte, i det han såg sig
omkring med ett tillvinnande leende, att sista veckan var en
präktig vecka för ankorna, och denna vecka var en präktig
vecka för dammet; han anmärkte också att då han stod på
sin post i gathörnet, hade han sett en gris med ett halmstrå
i munnen rusa ut ur tobakshandeln, av vilken händelse han
slöt att det skulle komma ännu en vacker vecka och att
det bestämt skulle bliva regn sedan. Han begagnade sig
vidare av tillfället att ursäkta sig för en viss vårdslöshet,
som kanske vore synlig i hans dräkt, på den grund att han
förliden natt hade haft »solen så svårt i ögonen på sig»,
med vilket uttryck man förstod att han på det mest
grannlaga sätt ville giva sina åhörare den upplysningen att han
hade varit mycket drucken.
»Men», sade mr Swiveller med en suck, »vad gör det,
så länge själens eld tändes vid gästvänlighetens ljus och
vänskapens vinge aldrig fäller en fjäder? Vad gör det
så länge själen vidgas av glödande vin och det närvarande
ögonblicket är det lyckligaste i vårt liv?»
»Du behöver icke hålla tal, som om du vore i ett
dryckesgille», sade hans vän halvt avsides.
»Fred!» utbrast mr Swiveller och lade fingret på näsan,
»ett ord till den vise är tillräckligt för honom. — Vi må
vara nöjda och lyckliga utan rikedomar, Fred. Säg icke
en stavelse till. Jag förstår vinken, ordet är kort. Låt mig
viska ett par ord till dig, Fred — är den gamle vid gott
lynne?»
»Bry dig icke om det», svarade hans vän.
»Rätt så igen, alldeles rätt», sade mr Swiveller,
»försiktighet är ordet och försiktighet är handlingen.» Därmed
vinkade han, liksom om han ville bevara någon djup
hemlighet, lade sina armar i kors över bröstet, lutade sig
tillbaka i stolen och såg upp i taket med stor högtidlighet.
Det var kanske icke alldeles orimligt att antaga, av vad
som redan hade hänt, att mr Swiveller icke var fullkomligt
återställd från det mäktiga solskenets verkningar, på vilka
han hade antytt; men även om icke någon sådan
misstanke hade blivit väckt genom hans tal, så skulle ändock
hans oordnade hår, tunga ögon och gulbleka ansikte hava
varit starka vittnen emot honom. Hans dräkt väckte en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
