Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
18 den gamla antikvitetshandeln
stark föreställning om att han hade gått till sängs med
kläderna på sig. Den bestod av en brun livrock med ett stort
antal blanka knappar på framsidan och endast en baktill, en
ljus, brokig halsduk, en rutig väst, smutsiga vita byxor och
en mycket dålig hatt, som var vänd bak och fram för att
dölja ett hål på brättet. Yttersidan av hans rock var prydd
med en ficka, ur vilken den renaste snibben av en mycket
stor och illa åtgången näsduk tittade fram; hans smutsiga
manschetter hängde så långt ned som möjligt och voro med
en viss skrytsamhet vikta över ärmslagen, han hade inga
handskar och hade en gul käpp, på vars knapp var en
stenhand, med någonting, som liknade en ring på dess lilla
finger och som höll fast om en svart kula. Med alla dessa
personliga företräden — till vilka må läggas en stark
tobakslukt och ett övervägande flottigt utseende — lutade
mr Swiveller sig tillbaka mot stolen med sina ögon fästa
i taket, under det han då och då drev upp rösten till nödig
höjd och trakterade sällskapet med några strofer av en
ofantligt ledsam visa och därpå mitt i en sång återföll i sin
förra tystnad.
Den gamle mannen satt i sin stol med sammanknäppta
händer och såg ömsom på sin dotterson och ömsom på hans
besynnerlige följeslagare, som om han vore alldeles
maktlös och icke hade någon annan råd än att låta dem göra
vad de ville. Den unge mannen stödde sig mot ett bord
icke långt från sin vän med synlig likgiltighet för allt som
hade skett; och jag låtsade så gott jag kunde att jag var
sysselsatt med att undersöka några av de saker, som voro
avsedda till försäljning, utan att ägna någon
uppmärksamhet åt personerna jag hade framför mig.
Sedan mr Swiveller åter hade trakterat oss med
åtskilliga melodiska försäkringar om att hans hjärta var i
högländerna och att han endast behövde sitt arabiska sto som
en förberedelse till fullbordandet av stora bedrifter av
tapperhet och trofasthet, flyttade han sina ögon från taket och
föll åter in i prosan.
»Fred», sade mr Swiveller i samma hörbara viskning som
förut, »är den gamle vid gott lynne?»
»Vad hör det hit?» svarade hans vän retligt.
»Nej, men är han det verkligen?» sade Dick.
»Ja, det förstås. Vad bryr jag mig om antingen han är
det eller icke?»
Uppmuntrad, som det tycktes, av detta svar att inlåta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
