Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 den gamla antikvitetshandeln
om någonting kunde vara det, varemot hans hustru är ung
och ser bra ut och är en kvinna, vilket likväl är
huvudsaken.»
Denna sista punkt, som yttrades med utomordentlig
patos, framkallade ett besvarande mummel bland åhörarna,
och eggat härav yttrade fruntimret vidare, att om en
sådan man var egensinnig och oresonlig med en sådan
hustru, så —»
»Om han är!» inföll modern, i det hon satte ifrån sig sin
tekopp. »Om han är! Han är den störste tyrann, som
någonsin levat, hon törs icke kalla sin själ för sin, han
kommer henne att darra med ett ord och till med med en
blick, han håller på att skrämma livet ur henne, och hon har
inte mod att giva honom ett ord igen, nej, inte ett enda
ord!»
Nu märkte man att Daniel Quilp, orsaken och
anledningen till allt detta oväsen, befann sig i rummet och såg och
hörde på med stor uppmärksamhet.
»Gå på, mina damer, gå på», sade Daniel. »Mrs Quilp,
för all del, bed damerna stanna och äta kvällsvard och laga
att vi få ett par humrar och någonting lätt och
välsmakande.»
»Jag — jag — bjöd dem icke på te, Quilp», stammade
hans hustru. »Det är alldeles en tillfällighet.»
»Så mycket bättre, mrs Quilp; sådana här tillfälliga
bjudningar äro alltid de angenämaste», sade dvärgen och
gnuggade sina händer så hårt mot varandra, att det såg ut
som om han vore sysselsatt att av den smuts, varav de
voro betäckta, förfärdiga små laddningar till luftbössor.
»Vad! Ni går väl icke, mina damer?»
Hans fagra fiender knyckte lätt med sina huvuden, i det
de uppsökte sina respektive hattar och schalar, men
lämnade all ordstrid åt mrs Jiniwin, vilken gjorde en svag
ansats att uppehålla sin roll som kämpe.
»Och varför icke stanna och äta kvällsvard, Quilp», sade
den gamla frun, »om min dotter hade lust?»
»Ja visst», genmälde Daniel. »Varför icke?»
»Det ligger väl ingenting ohederligt eller orätt i en
kvällsvard, hoppas jag?» sade mrs Jiniwin.
»Visst inte», svarade dvärgen. »Varför skulle det göra
det? Och ingenting ohälsosamt heller, såvida det icke är
fråga om hummersallad eller räkor, som inte är bra för
matsmältningen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
